Gott Nytt År!!!

2012 har förändrat mig. Jag har fått plocka upp min son som en trasdocka i kyrkan vid sin morfar, min fars, begravning.
Jag har funderat på var jag ska ta vägen i livet, vilken roll jag har att fylla.

På något konstigt sätt känner jag mig mer äkta, mer avskalad, än jag någonsin gjort tidigare.

Därför blir mitt nyårslöfte något annorlunda än det brukar.
(Jag brukar lova mig själv att bemästra en ny hantverksfärdighet, besöka en plats, påbörja något nytt projekt).

Nu handlar det om familjen.

Att vara ÄNNU mer i nuet. Ännu mer LYSSNANDE. Ännu mer NÄRVARANDE.

Och så den andra delen av nyårslöftet - att bry mig om mig själv ännu mer. Jag är på god väg!

Hoppas att ni tar riktigt god hand om er själva att och ni tillåter 2013 att bli så bra som det bara kan bli.

En varm kram skickar jag till er ALLA, oavsett om ni tycker att ni förtjänar den eller inte!

 

En bild i en tidning...

  "Jag har inget att göra", suckade sonen.
"Inte jag heller", ekosuckade dottern.
"Vad SKÖNT!" utbrast jag med huvudet inne i diskmaskinen, avundsjuk på barndomsårens aningslösa oansvar över alla världsliga och ovärldsliga ting som de inte behöver bekymra sig över.

 

Jag hade "Allt om handarbete" från förra blogginlägget uppslaget på köksbordet.
En bild på en formsydd tygkoja att trä över ett litet bord gav dem unisont en idé.
De skulle också göra en koja.
Jag hörde dem inte ens säga prata om det innan, på pseudotvillingvis var de så där rörande unisona som bara de kan vara.

De hämtade kuddar, plädar och sängkläder och kånkade ner under hörntrappan.
"Vi ska sova här i natt", sade de förväntansfullt.
Maken och jag gav varandra en "vuxen-vis" blick, men svarade att:
"Absolut, gör det ni. Borsta tänderna och ta på er pyjamasen bara".

Vi teaterviskade i köket att:
"Vi ger dem en timma, till klockan åtta,  att prova att somna".

De hade en jättemysig stund där inne.
Sonen trodde nog på allvar att de skulle tillbringa natten där, men dottern

tyckte att det blev lite hårt.

De bestämde sig för att sova i sina egna sängar, men att prova på att sova tillsammans under trappan en annan gång.
Gärna det!

(En tanke for igenom huvudet. Tänk om de inte kom ihåg att det var deras eget initiativ. Tänk om de blickar tillbaka på sin barndom och gör liknelser med "Harry Potter". "Vi fick minsann också sova under trappan. Ibland behövde vi också hjälpa till hemma.") Hihi....

Trendiga 80-tal

Jag köpte en bunt "Allt om Handarbete" från 1980-talets början på Röda korset idag.
Mamma hade många tidskriftssamlare med just dessa nummer.
Många är timmarna då jag suttit med korslagda ben på den bruna heltäckningsmattan i barndomshemmet och bläddrat i dem.

Jag var 12 år och jag längtade efter mamma som dött året innan.
Genom tidningarna mindes jag henne och såg mönstren till många av de saker hon sytt till mig eller

min lillebror. Sällan gjorde hon något till sig själv, men väl till hemmet och till oss barn.

När jag nu bläddrar igenom de här så minns jag mamma, men känner också en saknad efter en annan tid.

Trots att det var så "sent" som 80-tal så visas rätt avancerade stick-, virk- och sömnadsprojekt på sidan som riktar sig till barn. "Något för den flinka flickan" eller "Alla flickor önskar sig ett långt nattlinne som räcker ända ner till fötterna".

Jag förundras över uppfinningsrikedomen och viljan att pynta det minsta lilla.
Göra egna små stämplar av kaniner att stämpla den nyföddas lilla sängtäcke med i puderrosa eller babyblått.
Eller göra små broscher som matchar personligheten, dockmöbler av klädnypor eller blusar av "makens utslitna gamla skjortor" (Tror inte maken SLITIT ut en skjorta i hela sitt liv, snarare har han väl tröttnat och köpt nya)

Barnen i projekten är väldigt delaktiga i hantverket, både i det som är riktat till hemmet och till barnen själva.
Idag tycker jag det liksom är särskilt från varandra.
Där barnen förr gjorde smörknivar, pallar, förkläden och påsar så är det nu mer riktat på saker enbart till sig själva. Det måste väl kännas bättre att skapa något som hela familjen kan ta del av och använda, än som något som är förvisat till den egna vrån?

Fast å andra sidan, jag vet få "storbloggare" inom inredning som stolt skulle ha sonens/dotterns träslöjdssvarvade och blåmålade hushållspappershållare på bordet när inredningsteamet kom.
Kanske skulle den få vara kvar ifall barnen haft insikt nog att måla den vit.

Inte underligt att pysslen föreslås till barnen "bara ni håller det för er själva"

(I detta finns även en självkritik då även jag har brottats med olika känslor när barnen skapat alster i högst tvivelaktiga storlekar och färgsskalor)

Jag tänkte bjuda på lite bilder från tidningen (fotograferade i halvmörker under en kökslampa i köket, men ni förstår nog idéen).

Bilderna har jag valt utifrån att de faktiskt är gångbara idag och inspirerar.
Jag är en flitig läsare av "Pinterest" och variationer på dessa har jag sett på många ställen.
Tänk er andra färger, andra format, så har ni nutiden här.

 Den här har ni sett tidigare, fast i turkost, rosa och vitt. Eller kanske helt vita. Jag har gjort en helt vit till badrummet som jag bloggat om för ungefär två år sedan.

 

 "Häftig", säger sonen. Jag säger "Tänk Conversemodell" :-)

 Sötare än självaste Maileggrisarna.  Min dotter undrar "Var är grispappan?"
(Det skvallrar lite om hur allerstädes närvarande hennes egen far är i hennes liv...inte för att han är en gris...men...ehhh...ni förstår ju vad jag menar. Vi går vidare). :-)

 Här pratar vi inget litet gullenutteprojekt. Vi pratar GÖR DIN EGEN FÅRSKINNSTOFFEL.
Ja, det ska jag göra. Någon dag.

 

Här är en annorlunda variant på kraga, utklippt och limmad i mockaläder.
 

 "Stickad pläd i raffiga färger" någon?
Njae...personligen ser jag den jättegärna i vitt, svart och grått. Eller kanske olika vita nyanser, eller kanske enbart i plommon...eller ljusblått. Fin är den i alla fall och ser väl tilltagen ut, inte sådan att man är tvungen att snåldela med maken.

 Med andra sorters broderade ögon så skulle de här vara helt bedårande.
Helt onödiga.
Tidsödande.
Men så otroligt vackra och jag tror man känner sig rätt stolt när man fäster den sista tråden.

 Dessa "damer" behöver ingen närmare presentation.

 En vävd matta av korsstygn av mattrasor. Jag blir helt fascinerad.
Nu kan du ju helt bestämma storlek och färg på din matta och den behöver ju inte bli dyr alls.

 Apropå matta, gissa om jag satt och gapade LÄNGE över den här.
Hade den varit brun och orange hade jag nog missat den, men nu är den "trendfärgad" och då ser jag den helt plötsligt.
Broderad!
Kan ni tänka er?

 Försökte mig på en "närbild", men den blev verkligen sisådär, men ni förstår själva upplägget ändå.
Grov väv. Ullgarn. En längre nål. Och så tålamodet förstås.
Den där lilla detaljen. :-)

 Den här tröjan skulle jag kunna göra i sin helhet idag och trä in dottern i. :-)

 Ljuvligt!
Jag har sett många varianter av denna på de fina stickbloggarna.

 Strunta i de hiskeliga ljusmanschetterna till höger och titta istället till vänster.
Den snitsiga kragen.
Och så det fiffiga tipset med sicksackbandet. Om du lägger ihop två stycken så får du en helt nytt band.
(Och om igen slår jag mig för pannan och tänker "Varför kom inte JAG på det själv?")

 

 Ja-a...jag vet, mer 80-tal än så här kan det nog inte bli.
Men...jag blev motvilligt väldigt fascinerad av dem ändå.
Tigerns rörliga tunga, elefantens fladdrande öra ch apans borttagbara banan.
Och så själva mönstren och  kombinationen ihop.
Barnen i sig själva på bilden gör mig också så väldigt glad i hjärtat. De är så fina så då hade de kunnat ha på sig i princip vad som helst. :-)

 

 När du har tittat klart på kvinnan och tänkt "Håret? Håret! HÅRET!!!" så kan du kanske sätta fokus på själva täcket hon gör. Helt fantastiskt arbete. FANTASTISKT! I nästa bild ser du lite närmare på hur själva tekniken fungerar.

 Tricksigt förstås, men så otroligt roligt att kunna skapa eget.

 Såg en likadan på rean hos "Noa Noa" igår. Jag betalade nästan 350:- för den.
Bilden är suddig, men ni förstår nog ungefär hur den ser ut i sitt utförande. Avsluten kring hals och ärmmudd syns tyvärr inte alls. De är så söta.

 Lustigt...bloggarna svämmar över med turkost och rosa och ljusblått, men dessa är helt FEL turkost och rosa och ljusblått. :-) I alla fall....jag tog med den för att du säkert har sett varianter på den nedersta, fast i svart och vitt. Och TÄNK dig den nedersta varianten i svart och vitt (och grått?).
Helt plötsligt så trendigt så att det nästan är snudd på futuristiskt! ;-)

Jag MÅSTE bara få avsluta med den vackra flickan på sista uppslaget i sista tidningen.
Bikinin i sig är väl inte fantastisk (mer bara MINIMAL), men flickan är det.

Tänk om flickorna idag skulle få vara så oretuscherade och "normala".

Om fotografiet tagits idag hade man raskt "trollat bort" ärret på magen efter blindtarmsoperationen, klickat bort finnen på hakan och "jämnat till" lårens undersida och pysslat vid knäets böjning så att inga hudveck syntes.

Men det är just det som är så fantastiskt med bilden. Att det inte är gjort. Klicka upp bilden och titta och känns dig lycklig över att det fanns en tid då man faktiskt kunde tro på fotografier.

Fridfullt ekopyssel

Vi har som tradition att julpyssla i mellandagarna, istället för bara de stressiga dagarna före jul.
På så sätt förlängs julen och det är NU vi verkligen har tid att låta glöggen smaka och julmusiken vibrera i våra sinnen.

Maken och jag julpysslar några ekovänliga små nissar och nissor. Trä, ekologisk ull och röd filt.
Vi köpte den som färdigt "kit" på Panduro, mer tänkt för barnen att pyssla tillsammans med farföräldrarna om längtan blev för lång på själva julaftonen.

Men glanspapper till julhjärtan, glasyren till att dekorera pepparkakor med och dessa nissar blev lite överflödiga när vi tillbringade väntan med att spela "Operation" och "Tjuv och Polis" istället.

 

Just nu är det julrea på massor av saker på Panduro (dock inte den här satsen som kostar 129:-)
Det är ju mycket billigare att köpa träkulor, två nystan garn och en filtbit.

Den här tyckte jag också var lite fin, men den var lite avancerad för småkottar, så därför avstod jag från att köpa den.

Nu när den är på rea så ska jag nog slå till faktiskt. Tycker om "folklore"känslan i dem.

Hoppas att ni haft en riktigt fin jul och ni också njuter av mellandagarna!

Med gemensamma nappatag har jag och maken klätt om fyra stycken stolar till köket.

Jag använder mig av ett smutståligt, galet slitstarkt tyg (typ hur många tiotusentals Martindales som helst).

 

Bilderna blir som de blir så här i vintertid, men tänk er hur möbelsnodden i ljus krämvit gläääänser och hur köket verkligen fick ett ansiktslyft när de tidigare fula överdragen rivits av och BRÄNTS i murspisen.

 

(Ta gärna en extra titt på karmstolen längre bort i köket.
Döm om min stora förvåning när Mrs Ewing drog ut en precis likadan i en matsalsensemble i ett avsnitt av de tidiga "Dallas"avsnitten de visar nu. :-D
På undersidan står en massa information om stolen, bland annat att den är tillverkad i USA, så det är otroligt häftigt faktiskt. Tänk att jag fyndade den för bara 40:- på en loppis.
:-)

 

...

Hur går det med julbestyren förresten?
Här känns det faktiskt otroligt lugnt.
Till och med datumljuset är precis nedbrunnet i "fas", vi brukar alltid behöva vrålelda ikapp annars.

Ulyana Seergenko

Betagen! Betagande!
Jag är helt förälskad i den nya ryska designern Ulyana Sergeenko.
Vilka kjolar, vilka snitt.

Jag vill sätta saxen i tygen direkt!!!

Kika här på hennes vinter/vår kollektion.
Jag vill ha ALLA! (Utom de korta shortsen, men det är mest för att jag inte vååågar, inte för att det inte är råsnyggt) ;-)

Hälsosamt julgodis

Finns det?

Jodå...titta så otroligt fantastiskt smarrigt. Jag blir så otroligt inspirerad att göra något liknande själv. Näe...jag ska sy upp de nya julgardinerna till vardagrumsfönstren.
De ligger just nu uppnålade och halvklara på vardagsrumsgolvet i väntan på att bli just exakt 26 cm kortare.
Sedan ska jag se hur jag ska knåpa ihop kuddar utav spillbiten.
Sedan ska jag sätta tänderna i något sådant här sött. ;-)
Sedan...ja-a....får nog lugna mig. Det kommer ju något som heter mellandagar också...hihi

Livet i juletid och kontemplatorisk vimpel

  Åhhh, vad jag SAKNAR er!

Det är så mycket jag skulle ha velat visa er, funderingar och tankar, idéer och projekt.

Mest har jag försökt träna mig på att ta det LUGNT!
Det vill sig liksom inte riiiiktigt, men jag börjar bli bättre på det.
Det jag har lärt mig är väl att jag aldrig kommer att bli den fulländade "mindfulnesspersonen", men att det är fullt ok att INTE vara det.

Jag har fått försöka hitta balansen på andra sätt istället, genom att fokusera på EN sak i taget och försöka KÄNNA, VARA och ANDAS samtidigt som jag gör det.
Det går perioder ok, andra perioder tycks det som om jag fortfarande har en lång väg att gå.

Jag har umgåtts en hel del med mig själv och börjat tycka att den här tjejen faktiskt inte är så dum ändå. ;-)

 

Jag försöker hitta min "inre röst" (oj, vad det tog emot att skriva, det låter så djupt), men det är nog det det handlar om.

Att skala av, plocka ned, ändra om och behålla. Och så balansera.
Kvar finns ett litet bräckligt skal som skyddar en allt mer växande stomme.

Livet fortsätter spela upp sitt evigt stormande drama, men jag finner att jag ändå har huvudrollen och finner mina repliker och mitt lugn, för det mesta, ändå.
Det trodde jag inte.
Jag är stark, det har jag lärt mig.
Jag är stolt över att jag ändå har givit livet en rejäl match.
Jag borde vara utslagen, nere för tio, men jag finner att jag ändå står på benen, till min egen förvåning.

Frågan är bara hur min nästa rond ser ut?
Hmm....

Det vet jag ännu inte riktigt, därför kanske det är lite tråkigt tyst här på bloggen.
Håll ut, snälla, för det gör jag.

En riktigt varm kram till DIG!