måndag 16 mars 2009

Nytt försök på strumpstickorna

Trots att strumpstickorna trilskades och släppte maskor första gången jag stickade så har jag givit mig på det igen. Den här gången blir det ett par benvärmare i Drops härliga ullgarn "Eskimo". (Notera ordvalet "blir", för jag har givit mig DEN på att jag ska få det att fungera. Mammas strumpstickor ska inte ligga oanvända utan jag vill kunna föra arvet vidare till mina barn och då gärna att de använder samma stickor som hon själv gjort vackra saker till mig med) Senaste gången vi var på biblioteket så lånade jag en bok som heter "Sticka" av Elisabeth Norinder. Den är GULD för oss som är dödens nybörjare. Jag stickar nu mina benvärmare i vitt ullgarn i enkel resårstickning. 40 maskor upplagda på fyra stickor...och så sticka två räta och två aviga tills det liksom är klart, längden bestämmer man själv. Det bara MÅSTE jag fixa. En halv benvärmare blev det igår inom loppet av en "Beckfilm" och en helvetisk massa reklam och nyhetsändningar däremellan.
Däremot är jag osäker på om garnet kommer räcka, så det kanske kommer bli ett "UFO" tills marsutmaningen är färdig..hihi. Ett nystan till har jag i alla fall.
...
Igår så blev det blodvite efter en pysselsektion. Jag håller på att återanvända en mängd blå fleece som jag en gång i tiden skulle göra en vårcape av. Nu har jag sytt en "jacka" av den istället...eller vad jag ska kalla den. Men...när jag skulle göra ett litet hål för att fästa den sista snodden för att kunna knyta ihop jackan i sidan så körde jag saxen rakt in i fingret. Det var en spetsig sax. Det gjorde ont. Jag bet ihop och bad sonen hämta telefonen så jag kunde ringa maken utan att droppa blod över hela nedervåningen. Jag var ensam hemma med tre barn, mina två barn och en av sonens kompisar. Maken kom hem ganska snart för att kunna tillgänglig för barnen. Det var ett djupt jack, med det behövde nog inte sys även fast det tog tid för det att gå ihop.

Nåväl.

I övrigt har jag en enorm PYSSELRÖRA omkring mig just nu. Jag är så kreativ så jag blir rörig, det händer nu och då. Jag blir liksom lite "manisk" på något sätt. Här bredvid mig, på mitt annars välstädade sybord, ligger:
- en förpackning med påsktuppar som jag ska låta barnen måla
- boken "Sticka" som jag skrev om tidigare. Det är en hel del sidor som jag satt Post It lappar vid kan jag säga
- mina påbörjade benvärmare
- en liten tygfigur jag klippt ut för att använda som applikation på en dagispåse
- garn jag repat upp från en tröja till dottern som nu skulle vara för liten om jag slutförde den
- ansiktsfärg till en Tildadocka
Förutom det så håller jag på att sortera upp mina tyger och läser låneboken "Sy till dockan" vid frukostbordet. Åhhh...rackarns också att man har så mycket annat som styr upp ens dagar. Jag skulle kunna sy hela dagarna.

Nog skrivet nu...en del av er har fuskläst hit...en del av er har tröttnat halvvägs och ytterligare av er har väl ögon som går i kors. Hihi...

Ha en toppentisdag imorgon!




17 kommentarer:

hönemor sa...

Hej du. jag har läst att du har lite problem när du lägger upp på strumpstickor, jag lägger upp alla maskor på en sticka och stickar några varv innan jag delar upp maskorna på 4 stickor, sen är det bara att sy ihop sprunet med garnänden. Lycka till önskar Hönemor.

Anonym sa...

Hejsan
Det var ju ett bra tips som Hönemor delade med sig. Har nog härt det men glömt av det. Känner igen detta med att repa upp. Jag började på en halsduk med räta maskor där man skulle göra omtag som sedan blev till hål. Inte bra så det blir en "två räta, två aviga" halsduk i stället. Jag har även beställt ett par maskinstickade pulsvärmare från traktens garnaffär. Jag har för ont i min tumme och så kan jag inte förstå allt för avanserad stickning eller vikning för den delen. Men ett par benvärmare har jag funderat på tidigare och då ett par benvita. Hoppas att du får till det och att du hinner med det som du vill göra./ Mamma Mia

SysterYster sa...

Ja det är riktigt roligt att sticka och när man har fått smak på det är det ännu roligare. När vi var i GBG i februari köpte vi en quick knitting tror den heter så, på panduro. På denna ska det vara jätte lätt och gå jätte snabbt att sticka på. Har inte haft tid att prova den än men får ge den ett betyg senare

Ha en trevlig kväll!

Vardags-mirakel sa...

Hjälp vad du har projekt på gång! Såg att mamma var behjälplig:-) Ha en bra kväll, kram Eva.

Mamma C sa...

Jag är klar med en socka utan häl och förresten utan mönster oxå. Jag har bara stickat lite på måfå liksom. Nu är jag inne på nr.2 men har inte tagit i stockorna på veckor nu. Men nu är det ju långt kvar till vintern igen hoppas jag.
Kram Mamma C

Veronica Tingvall sa...

Vad härligt att det går bättre med strumpstickorna. eskimo är ju ganska halt garn så klarar du det så klarar du nog vad som helst sen :-)

Kram och godnatt/Veronica

Anneli sa...

Dropps garner använder jag mycket - finns många fina garner där att fördjupa sig i...
Dina benvärmare kommer att bli super...
Kram
Annelie

Susanne sa...

Tack för att du delar med dig och ger mig ett gott skratt.Du har verkligen talang både för det ena och andra..Tänkte oxå lära mig sticka med strumpstickor.Men nu vet jag inte riktigt:)..Kram och lycka till

Millan sa...

Oj, så mycket du har på gång...Hoppas att fingret mår bra snart igen, saxar kan vara otäcka saker...Nyfiken på hur fleecejackan blev!

Grodmamman sa...

Jösses, vad du är pysslig! Här händer det ingenting just nu. Finns varken tid eller ork.
Lycka till med stickningen!
Kram

Jenny sa...

AjAj, saxar är så farliga, jag hade en vän som satt i skräddarställning på golvet när vi var mindre o skulle klippa julpyssel o körde saxen i benet. Det störtblödde!!! Vi trodde nästan en stor ådra var träffad - fick åka in o sy ajajaj... vilket minne!

Anonym sa...

Inget fusk eller hopp i läsningen...det blev från början till slutet:)
Vilken bra idé med benvärmarna!! Jag vill gärna ha ett lite "lagom stort" projekt och benvärmare är perfekt! Varför har jag inte tänkt på det?!
Vad bra att du har kommit igång med din kreativitet...det var ju inte så länge sedan som du kände att det var lite tunnt på den kanten.

Lycka till med alla dina projekt!!

Handarbete/Pyssel sa...

Mina ögon gick i kors redan före ditt inlägg, så det är inte inläggets fel... Men mina mungipor drog sig uppåt vartefter jag läste. Du satte ord på min röra här - pysselröra. Man blir så ivrig att det blir rörigt...! Suckar åt mig själv, varför ska jag hålla på med alla sorters pyssel som går att komma på ?!
Ja, ja. Var och tittade på hus idag och köper vi det så han jag ha hobbyverkstad nere i källaren, pysselrum på mellanvåning och syrum på vinden...!! ;)

Ha det gott och lycka till med benvärmarna!

Marie//Tekla Maräng sa...

Låter som om du är lite manisk som sagt, men det är det lätt att bli när man pysslar.
Tyvärr brukar jag påbörja alldeles för många projekt på en gång och i värsta fall så kommer jag in i en period av stiljte och då händer inte ett dugg.
Tänk om det kunde vara lite lagom ström över det hela, men icke.
Kramar:)

Mojebarn sa...

Aj, aj. Hoppas fingret klarar sig. Man ska vara försiktig med vassa saker ;-). Fast det är ju lätt att säga i efterhand.

Du ska se att det orndar sig med strumpstickorna och benvärmarna. Jag stickade ett par till Smulan i höstas,och det var första gången med strumpstickor. Pilligt som sjutton, men till slut gick det.

Vad det är skönt att höra att stökar till det runt sig och drar igång flera projekt samtidigt. Men man behöver flera projekt, de passar ju på olika ställen. Stickning vid TV'n, målning i tvättstugan, tillklippning av tyg på köksbordet osv i all oändlighet. Så man är ursäktat tycker jag.

Nilla sa...

Hej vännen!

Tack så mycket för din goa kommentar inne hos mig :) Jo, jag njuter av livet, myser med barnen, pysslar när andan faller på. Jobbar givetvis däremellan. Bloggen finns kvar, men jag känner inte att jag har något att tillföra den just nu, eller rättare sagt har inte haft på en längre tid.

Men jag tar ingen stress över det heller. Känner mig lite smått "äckligt" loj och lycklig :) Tar dagen som den kommer.

Ida är inne i en så rolig ålder, man kan ha så roliga diskussioner med henne. Jag blir lika förvånad varje dag när man pratar med henne, hon pratar nästan enbart finska! Sonen visste från första början vem han skulle prata svenska med och vem finska med. Rebecca var mera svensk. Men lilla Ida, hon är en riktig finne. Känns lite skumt nästan :) Så hon säger på finska, jag upprepar på svenska och hon upprepar vad jag sagt och så fortsätter vi. Inte undra på att man inte hinner med så mycket mer :)

Nico är en go och glad 13-åring och jag njuter av att han just nu inte har kommit in i puberteten än och blivit utbytt till ett monster *fniss*

Rebecca är min lilla drömmare, typisk 9-åring som helst är med sina vänner. Men gärna kryper tätt intill på kvällen när man sitter och pratar i soffan.

Oj, det här blev visst en hel uppsats!

Alltid lika roligt att titta in här, se hur kreativ du är. Du måste verkligen gå i din mors fotspår :)

Sköt om er riktigt mycket!

Många varma kramar,

Nilla

Tomtan sa...

AJAJAJ!!!! Barn ska inte leka med vassa saker *ler*

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...