måndag 10 augusti 2009

Ett viktigt inlägg

Efter semestertiderna saknar många av våra lasarett blod!
Det innebär livsfara för många människor.

Hjälp till att fylla på lagren igen. Klicka dig in på "Geblod.nu"
Kika på filmen till vänster.
Klicka sedan på knappen "För dig som vill bli blodgivare"

Sedan tror jag du är tillräckligt redo för att trycka på
"Anmäl dig som blodgivare" och fylla i dina uppgifter där.

Den turen gjorde jag i helgen och nyss fick jag ett intalat samtal på min mobil (måndag efter deras arbetstid) där en sköterska tackade mig från djupet av sitt hjärta för att jag anmälde mig som intresserad och bad mig snarast höra av mig för att hitta en tid som kunde passa.

Behovet är som sagt SKRIANDE.

Jag är DÖRÄDD för det här och har svimmat flera gånger när jag givit blod som barn. Nu som vuxen blir jag kallsvettig och darrig, svimfärdig och illamående...men...jag tänker....vad är det mot att ligga och kämpa för sitt liv efter en bilolycka eller se sitt barn tyna bort i leukemi???

Och så tror jag, hoppas jag, att jag kommer övervinna den här rädslan efter ett tag.

Ok, det här var ett "pretto-inlägg", men ni kan väl i alla fall hålla med om att det är viktigare än ett vitmålat golv? ;-)

Och till dig som redan är blodgivare - KLOKA, OMTÄNKSAMMA DU! Jag är imponerad!!!

17 kommentarer:

Esbe sa...

Kära du... Bra kämpat! Jag har gett blod i några år (minus eller två när jag liksom tappade bort mig själv och fokus på sånt som jag egentligen tycker är viktigt).

För mig växte betydelsen enormt när en av mina arbetskamrater var mycket sjuk i cancer och hans dotter (också arbetskamrat) sa "åh, då kanske han har fått av ditt blod". Det blev så mycket närmare då. Tyvärr gick han bort några månader senare, men kanske var mitt blod en hjälp på vägen de gånger det såg lite bättre ut.

Detta var en anekdot för att fler läsare skulle bli inspirerade...

Stor kram på dig!
/esbe

Annika sa...

Heja på!!!! det är inte alls farligt... har varit blogdgivare i rätt många år nu o lämnar sen ett par år tillbaka plasma.... har en blodtyp som alla kan ta emot men jag kan bara få av min egen.... tycker att ditt inlägg var viktigt... Kram Annika

Laila sa...

Jag är så stolt över dig! Det är så modigt av dig att du tar tag i det eftersom det är för en sån viktig sak.

Jag har ett ovanligt blod. Jag har näst intill blivit bemött med en utrullad röd matta när jag kommit till blodgivningen. :-) Då känner man sig behövd.

Tyvärr kan jag inte lämna längre pga läkemedel...

♥Linda♥ sa...

Det var ett tänkvärt inlägg. Jag har aldrig givit blod men många gånger tänkt tanken men inte kommit till skott. Det kanske är dax nu då, om det är så lätt att anmäla sig... Jag har en ganska ovanlig blodgrupp så kanske skulle det göra skillnad för någon...
Sitter här full av arbetsångest inför i morgon... Man vänjer sig fort vid att ha sommarlov och vara ledig och fri att ta dagen som den kommer...
Ha det gott! Kram Linda

StrandviksVillan sa...

Tack för att du upplyser och påminner oss!
Jag gav blod för första gången nu i sommar och jag hade också gruvat mig innan. Har nämligen svimmat en gång för ett litet blodprov... Men jag tyckte det kändes riktigt bra ändå när jag väl var på plats, fast plötsligt blev jag illamående och tänkte svimma. Det visade sig sen att jag hade väldigt lågt blodtryck som orsakade det. Men det har inte avskräckt mig! Ska absolut göra om det!

Vindling sa...

Ett sådant här inlägg har jag tänkt lägga hela sommaren, men inte kommit så långt. Jag är själv blodgivare, eller nej, det är jag inte egentligen, jag är plasmagivare, och känner mig lika nöjd varje gång jag varit och länmnat. Första gången var det lite nervöst, men nu rullar det på av gammal vana. Saknade det faktiskt när jag var gravid och innan jag fick börja lämna igen efter förlossningen. Knepigt va?!

Gilla Yoga sa...

Bra initiativ!

Är själv blodgivare sedan ett par år. Och för mig fick det ännu mer betydelse när grannarnas lille pojk blev sjuk i leukemi.
Förutom den goda insatsen får man en bra hälsokoll på sig själv. Dubbel vinst för alla med andra ord!

Lycka till när du ska börja!
Kram Linda

Ph sa...

Bra skrivet!
Själv gjorde jag ett tappert försök förra sommaren, när behovet var stort då med. Men mitt erkännande att jag tyckte det var döläskigt med nålar samt att de tyckte att mina ådror var lite svåra att få tag på gjorde att jag blev hemskickad med orden 'kom tillbaka när du är lite äldre om ådrorna syns bätte'...
Äsch, jag kan väl göra ett nytt försök i år! Jag har ju faktiskt mycket bra blod... :)

linnea-maria sa...

Jag har inte kommit till det steget att bli blodgivare än, det kanske kommer. Vad härligt att du har börjat springa. Jag tycker det är underbart att springa i skogen, det är något man längtar efter när det går för lång tid mellan varven. Löpningen har faktiskt gjort att jag har mindre ont i kroppen, ´men jag springer inte på asfalt. Lycka till med tjejmilen :)
/linnea-maria

Ullis/Leva på landet sa...

Det är faktiskt en välidgt viktig insats. Har lämnat blod i flera år tidigare, men de hade så svårt att sticka mig så de kunde inte fortsätta tyvärr. Nu har det ju gått några år så man skulle kanske prova igen.

Kramar Ullis

Ullis/Leva på landet sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jes/Vita villa vila sa...

Hej vännen,

Å vilket viktigt inlägg - en riktigt bra reminder för alla!

Stor kram Jes

Lilla huset på prärien sa...

Ja fasiken! Jag måste också gå och lämna blod. Jag har bestämt för mig att jag har anmält mig på den där sidan men det är ingen som har hört av sig... kanske gjorde jag någonting fel...

Bra gjort BEA!

Kram Jenny

Sussi sa...

Bra kämpat!!!! Ge blod är viktigt..men jag blir också svimmfärdig eller rättare sagt jag svimmar då jag ser både sprutor och blod....vet inte om jag pallar det fast jag skulle vilja

Anna-Snoddas sa...

Tack för sparken i baken! Har tänkt länge att jag ska ge blod, men aldrig kommit iväg! Imorse när jag var i stan i ett annat ärende så gick jag in på Södertappen och anmälde mig och tog prover! Nu är det bara att vänta tills kallelsen kommer! :)

Anna-Snoddas sa...

Ja det gick undan! :) Tänkte först anmäla mig på nätet men sen kom jag på att jag gick förbi där idag. Lika bra att få det gjort!

Först fick jag fylla i en hälsodeklaration, sen fick jag träffa en sjuksköterska som gick igenom den med mig och pratade lite. Sen kollade hon blodtrycket och tog några rör blod för testerna! Så de sticker i armvecket (vilket jag tycker känns mindre än stick i fingret). De sa att jag skulle bli kallad om ca 4-6 veckor! Och så TACKADE hon mig flera ggr! Jättetrevligt mottagande!

Esbe sa...

Anna-Snoddas: Jag håller med dig om fingret vs armvecket.



Alla: Jag är inte heller så förtjust i det där stickandet, eller att se blodet faktiskt lämna kroppen. Men det är bara att titta åt ett annat håll - t ex i taket. Och tänka på att man kanske räddar livet på en annan människa!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...