Nej, jag kan inte påstå att det gör särskilt ont...

...när knoppar brister.
Våren tvekar väl något, men inte jag.

Jag ser fram emot att se snödroppar kika fram ur snön och hänfört få se hur tulpanstjälkarna sträcker sig närmare och närmare solen för var dag.

Barnen går omkring och sjunger:
"Sov du lilla vide ung, än så är det så är det vinter"
vilket är väldigt passande förstås.

Men...inte gör det mig något att orkidéen är uppe och sträcker på sig lite i januarimörkret.
Den var ju tvungen att belönas och har nu flyttats fram från sin undangömda plats bakom gardinen till en hedersplats på köksbänken.

Imorgon ska jag visa er belöningssystemet som har löst på-och avklädningsbekymmer här hemma hos oss för barnens del. :-)

Nu ska jag gå och titta på "Alla vi barn i Bullerbyn" tillsammans med barnen
Jag har påbörjat en stickning också i grått mohairgarn så den ska jag påta med lite samtidigt.

Ha en fantastisk lördagskväll!

Kram Bea