lördag 29 december 2012

Trendiga 80-tal

Jag köpte en bunt "Allt om Handarbete" från 1980-talets början på Röda korset idag.
Mamma hade många tidskriftssamlare med just dessa nummer.
Många är timmarna då jag suttit med korslagda ben på den bruna heltäckningsmattan i barndomshemmet och bläddrat i dem.

Jag var 12 år och jag längtade efter mamma som dött året innan.
Genom tidningarna mindes jag henne och såg mönstren till många av de saker hon sytt till mig eller
min lillebror. Sällan gjorde hon något till sig själv, men väl till hemmet och till oss barn.

När jag nu bläddrar igenom de här så minns jag mamma, men känner också en saknad efter en annan tid.

Trots att det var så "sent" som 80-tal så visas rätt avancerade stick-, virk- och sömnadsprojekt på sidan som riktar sig till barn. "Något för den flinka flickan" eller "Alla flickor önskar sig ett långt nattlinne som räcker ända ner till fötterna".

Jag förundras över uppfinningsrikedomen och viljan att pynta det minsta lilla.
Göra egna små stämplar av kaniner att stämpla den nyföddas lilla sängtäcke med i puderrosa eller babyblått.
Eller göra små broscher som matchar personligheten, dockmöbler av klädnypor eller blusar av "makens utslitna gamla skjortor" (Tror inte maken SLITIT ut en skjorta i hela sitt liv, snarare har han väl tröttnat och köpt nya)
Barnen i projekten är väldigt delaktiga i hantverket, både i det som är riktat till hemmet och till barnen själva.
Idag tycker jag det liksom är särskilt från varandra.
Där barnen förr gjorde smörknivar, pallar, förkläden och påsar så är det nu mer riktat på saker enbart till sig själva. Det måste väl kännas bättre att skapa något som hela familjen kan ta del av och använda, än som något som är förvisat till den egna vrån?

Fast å andra sidan, jag vet få "storbloggare" inom inredning som stolt skulle ha sonens/dotterns träslöjdssvarvade och blåmålade hushållspappershållare på bordet när inredningsteamet kom.
Kanske skulle den få vara kvar ifall barnen haft insikt nog att måla den vit.
Inte underligt att pysslen föreslås till barnen "bara ni håller det för er själva"

(I detta finns även en självkritik då även jag har brottats med olika känslor när barnen skapat alster i högst tvivelaktiga storlekar och färgsskalor)
Jag tänkte bjuda på lite bilder från tidningen (fotograferade i halvmörker under en kökslampa i köket, men ni förstår nog idéen).

Bilderna har jag valt utifrån att de faktiskt är gångbara idag och inspirerar.
Jag är en flitig läsare av "Pinterest" och variationer på dessa har jag sett på många ställen.
Tänk er andra färger, andra format, så har ni nutiden här.

 Den här har ni sett tidigare, fast i turkost, rosa och vitt. Eller kanske helt vita. Jag har gjort en helt vit till badrummet som jag bloggat om för ungefär två år sedan.
 
 "Häftig", säger sonen. Jag säger "Tänk Conversemodell" :-)
 Sötare än självaste Maileggrisarna.  Min dotter undrar "Var är grispappan?"
(Det skvallrar lite om hur allerstädes närvarande hennes egen far är i hennes liv...inte för att han är en gris...men...ehhh...ni förstår ju vad jag menar. Vi går vidare). :-)
 Här pratar vi inget litet gullenutteprojekt. Vi pratar GÖR DIN EGEN FÅRSKINNSTOFFEL.
Ja, det ska jag göra. Någon dag.
 
Här är en annorlunda variant på kraga, utklippt och limmad i mockaläder.
 
 "Stickad pläd i raffiga färger" någon?
Njae...personligen ser jag den jättegärna i vitt, svart och grått. Eller kanske olika vita nyanser, eller kanske enbart i plommon...eller ljusblått. Fin är den i alla fall och ser väl tilltagen ut, inte sådan att man är tvungen att snåldela med maken.
 Med andra sorters broderade ögon så skulle de här vara helt bedårande.
Helt onödiga.
Tidsödande.
Men så otroligt vackra och jag tror man känner sig rätt stolt när man fäster den sista tråden.
 Dessa "damer" behöver ingen närmare presentation.
 En vävd matta av korsstygn av mattrasor. Jag blir helt fascinerad.
Nu kan du ju helt bestämma storlek och färg på din matta och den behöver ju inte bli dyr alls.
 Apropå matta, gissa om jag satt och gapade LÄNGE över den här.
Hade den varit brun och orange hade jag nog missat den, men nu är den "trendfärgad" och då ser jag den helt plötsligt.
Broderad!
Kan ni tänka er?
 Försökte mig på en "närbild", men den blev verkligen sisådär, men ni förstår själva upplägget ändå.
Grov väv. Ullgarn. En längre nål. Och så tålamodet förstås.
Den där lilla detaljen. :-)
 Den här tröjan skulle jag kunna göra i sin helhet idag och trä in dottern i. :-)
 Ljuvligt!
Jag har sett många varianter av denna på de fina stickbloggarna.
 Strunta i de hiskeliga ljusmanschetterna till höger och titta istället till vänster.
Den snitsiga kragen.
Och så det fiffiga tipset med sicksackbandet. Om du lägger ihop två stycken så får du en helt nytt band.
(Och om igen slår jag mig för pannan och tänker "Varför kom inte JAG på det själv?")
 
 Ja-a...jag vet, mer 80-tal än så här kan det nog inte bli.
Men...jag blev motvilligt väldigt fascinerad av dem ändå.
Tigerns rörliga tunga, elefantens fladdrande öra ch apans borttagbara banan.
Och så själva mönstren och  kombinationen ihop.
Barnen i sig själva på bilden gör mig också så väldigt glad i hjärtat. De är så fina så då hade de kunnat ha på sig i princip vad som helst. :-)
 
 När du har tittat klart på kvinnan och tänkt "Håret? Håret! HÅRET!!!" så kan du kanske sätta fokus på själva täcket hon gör. Helt fantastiskt arbete. FANTASTISKT! I nästa bild ser du lite närmare på hur själva tekniken fungerar.
 Tricksigt förstås, men så otroligt roligt att kunna skapa eget.
 Såg en likadan på rean hos "Noa Noa" igår. Jag betalade nästan 350:- för den.
Bilden är suddig, men ni förstår nog ungefär hur den ser ut i sitt utförande. Avsluten kring hals och ärmmudd syns tyvärr inte alls. De är så söta.
 Lustigt...bloggarna svämmar över med turkost och rosa och ljusblått, men dessa är helt FEL turkost och rosa och ljusblått. :-) I alla fall....jag tog med den för att du säkert har sett varianter på den nedersta, fast i svart och vitt. Och TÄNK dig den nedersta varianten i svart och vitt (och grått?).
Helt plötsligt så trendigt så att det nästan är snudd på futuristiskt! ;-)
Jag MÅSTE bara få avsluta med den vackra flickan på sista uppslaget i sista tidningen.
Bikinin i sig är väl inte fantastisk (mer bara MINIMAL), men flickan är det.

Tänk om flickorna idag skulle få vara så oretuscherade och "normala".

Om fotografiet tagits idag hade man raskt "trollat bort" ärret på magen efter blindtarmsoperationen, klickat bort finnen på hakan och "jämnat till" lårens undersida och pysslat vid knäets böjning så att inga hudveck syntes.

Men det är just det som är så fantastiskt med bilden. Att det inte är gjort. Klicka upp bilden och titta och känns dig lycklig över att det fanns en tid då man faktiskt kunde tro på fotografier.

7 kommentarer:

Hanna sa...

Kära du så fint du skriver. Den har jag faktiskt sytt när jag var "barn".
Att vara stolt över det barnen gjort och ha det framme tycker jag är jätte viktigt, nu får jag förstås aldrig besök för att göra stora reportage, men har svårt att tro att jag skulle plocka undan barnens saker då, de är så viktiga för mig, men också för barnens självförtroende. Sedan är jag också textillärare, så kanske har jag en liten annan tanke om det som barnen har skapat.
Du skriver så fint om din mor.
Ha en fin kväll!
kram
Hanna

Hanna sa...

Den grisen har jag sytt skall det vara.
Hanna

Inger sa...

Kul inlägg och väldigt tänkvärda ord från dig. Själv har jag för några månader sen slängt mina gamla handarbetstidningar från 80-talet och lämnat en del till Erikshjälpen. Jag hade inte din blick för att tänka lite längre och förrändra med en annan färg, jag såg bara de hiskeligt stora kragarna och axelvaddarna och de stora pudelfrisyrerna på de som var med i tidningarna.

Tack för ett tänkvärt inlägg/Inger

MirEll sa...

Jättebra skrivet, blev nästan tårögd då jag tänkte tillbaka på min egen barndom. Imorgon ska jag pyssla med mina barn. =)

Malin - Stjärnflocka sa...

Så fint skrivet!!!
ja, den bilden ska jag visa min 16åriga dotten när hon vaknar :)
Ha en riktigt fin dag!
Kram Malin

nattugglan sa...

Så fint skrivet.. jag har en del kvar av just dedär tidningarna..den rosa koftan med hålmönster har jag menat sticka åt barnbarnet Ida.. o visst finns det mycket som kommer igen..hoho...

Bluewhiskey sa...

*ler* Jag redigerar faktiskt inte bort sådant på mina kunder.. Har de en finne just då så ja, den kan jag redigera bort. Den sitter ju inte där jämt menar jag. Men födelsemärken får sitta kvar, och hudveck också. Men så är jag å andra sidan ingen proffsfotograf heller. :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...