Genomskådad!!!

Julen blev en katastrof.

Barnen blev ju magsjuka. De tillfrisknade under lördagen, men självklart så avbokade vi det firande vi skulle ha varit iväg på. Det fick bli en lugn, mysig jul hemmavid istället.

I WISH!!! säger jag bara.

Maken vaknade med magont. Jag åt julfrukost själv med barnen.
Han blev sedan rejält magsjuk. Jag och barnen höll oss nere på nedervåningen och försökte mysa så mycket det gick. Vi såg på sista avsnittet av julkalendern på webbtv, pusslade och spelade spel.

Men hur skulle jag göra med tomten? Barnen räknade ju med att han skulle komma!!!??? Och inte kunde jag sköta hela maskineriet helt själv?

Fram emot lunch började jag också må lite tjyvens. Jag bestämde mig för att inte vänta med ev. tomte till EFTER Kalle och annat. Fanns kanske inte möjlighet till det då om jag insjuknade.

Följande utspelade sig:

- Älsklingarna små, sitter ni här och pusslar en stund. Jag ska bara gå ut och se om vi fått några fler julkort i brevlådan?

Jag kastade mig ut, slet med mig tomtekläderna och makens stora skor och krängde på mig hela munderingen i vårt alltför trånga förråd. Sedan in igen. Ringde på dörren.
Sonen, min älskade treåring, öppnade och sade glatt:
- Hej mamma, har du klätt ut dig till tomte?
- Ehhh...nej...mamma? Du menar hon som jag träffade på vägen hit? Hon sade att ni satt och pusslade vid köksbordet och att hon snart skulle komma. Får jag komma in?
Sonen öppnade dörren på vidgavel med ett stort leende. Dottern höll sig avvaktande i bakgrunden, på gränsen till livrädd. Som tur var så hade faktiskt deras pappa masat sig ner och satt matt på fotpallen med handduk runt halsen och videokamera i handen, så hon kunde känna lite tröst i honom.

- Vet du mamma, jag tror att min bilbana som pappa köpt till mig i julklapp ligger kvar i bilen, säger sedan sonen glatt upplysande.
- Ähuummm..." harklade sig tomten. Bilbana? Det vet jag inget om, men det finns ett stort paket i min släde som jag ska hämta sedan, det är kanske det du menar?
- Mmm...kanske, sade sonen och log underfundigt igen.
"Tomten" började må mer och mer illa och tänkte att det måste gå undan det här. En hel säck med klappar låg vid mina fötter och jag tänkte "Hur katten ska jag kunna ro detta i land innan jag mår hel illa här under skägget?

Det resulterade i att "tomten" nästan kastade åt barnen julklapparna. "God jul...önskar..... HÄR..ta paketet...HÄR" nästan skrek tomten...och sedan nästa och nästa. Matade på med julklappar och barnen hade fullt sjå att hämta dem. Men de njöt av att få alla paket förstås. Tomten var inte alls en dum prick beslöt sig dottern att tycka och hämtade paket som om det gällde livet. :-D

Tomten drog sig hastigt mot dörren. Gick snabbt ut och smällde igen dörren. Illamåendet var totalt. Kom på mig själv och öppnade dörren och "kastade" in en julsäck och mumlade snabbt och matt:
"Här är en stor fin julsäck till. Jag hinner tyvärr inte dela ut dem en och en eftersom många andra barn väntar"

Blam!

Dörren smälldes åter igen.
Och öppnades igen. "God Jul förresten och roligt att ni varit så snälla barn. Hoppas ni är lika snälla nästa år så kommer jag gärna tillbaka"

BLAM!

...

Resten av julen firade jag ensam med barnen. Dottern var ledsen och kinkig och sov i omgångar, så det var mest bara sonen och jag. Vi åt julmaten själva och missade halva Kalle Anka. Jag videofilmade lite och tog kort som jag sedan visade maken. Fram emot kvällen kom han ner och vi umgicks lite för första gången på hela dagen.

(Fast vitpeppar, vitpeppar så har jag ännu inte blivit dålig, men jag vågar verkligen inte ropa "Hej" än. Nu vill sonen se på "Tre myror är tre elefanter" Kan ni gissa vilken film det är han menar? ;-) )

Kram Bea