Mer sommarmedidation

Rabarbersaft efter Leilas recept

Rågsiktskakor

Dalarölimpa

Och så söta drömmuffins.
(Som av någon märklig anledning inte fanns att hitta vid fotograferingen) ;-)

Ha en fantastisk onsdag!

Kram Bea

Sommarmeditation

Sitta på altanen i skuggan och se ut över fontänrabatten.
Dricka ananasjuice med tonic och krossad is.
Sträcka ut benen utanför skuggan och låta solen värma dem och färga dem sommarbruna.

Höra barnen skratta från studsmattan.

Känna den mjuka doften från Schersminen.

Och känna att det blev sommar ändå.
Trots allt.



Kram Bea

En ledig dag som den här...

...kan jag sitta och se på när fyraåringen målar med akvarell. Ser ni vad det blir?

Min hand och min fot förstås! ;-)
De ska självklart hänga på kylskåpet.

Sonen sitter bredvid med en av knoppbrädorna.

"Titta, det blev en bil!"

Underbara lata dagar!!!

Hoppas ni också har en sådan dag idag!

Kram Bea

Piratkalas

Sonen har hunnit fylla 6 år.
Maken och jag ordnade ett piratkalas för honom och sex av hans vänner.
Vi satte upp presenning runt altanen eftersom vi ville ha aktiviteterna ute, men inte ville bli blöta om det hotande regnet skulle komma.

Tyvärr var det så hektiskt att jag helt glömde bort att ta kort. Vi videofilmade enbart.

I alla fall. "Skeppet" bestod av:

- skyddande väggar av presenning på altanen

- svarta vimplar med pirater på

- en tygflagga i "fören" med en pirat på

- svarta ballonger med pirattryck

- "kanon"ballonger

...och så en massa härliga kuddar och filtar för kojbygge där inne förstås

I utbyte mot inbjudningskortet fick sedan barnen varsin pirathatt och lapp för ögat. För att bli fullfjädrade pirater var de söka reda på / vinna åtta nycklar. När de hade åtta nycklar skulle de få en skatt.
De blev guidade av "Kapten Rödskägg" (maken) som med lapp för ögat, krok istället för högrehand och svärtade tänder och bandana väste olika äventyr för småpiraterna.

Första nyckeln:

- Gå på plankan för att kasta boll ut i en hink (en planka på gräsmattan som var ett hav med pirayor och hajar)

Andra nyckeln:
- Klättra upp i äppelträdet och någonstans i trädkronorna söka reda på den nyckel som Albatrossen tappat

Tredje nyckeln:
- Välja ett av åtta sprayade vita kryss på det öppna grönområdet. Vid ett av dem låg en nyckel.

Fjärde nyckeln:
- Få en skattkarta och gräva reda på en nyckel i lekparkens sand

Femte nyckeln:

- Försöka med hjälp av gemensam problemlösning få ner en nyckel som hängde på krok högt uppe på husväggen

- Sjätte nyckeln
- Söka en nyckel i den egna sandlådan

Sjunde nyckeln:
- Stå på plankan och i tur och ordning kasta vattenballonger mot plankor med spikar på - uppsatta i fotbollsmålet.

Åttonde nyckeln:

- I tur och ordning sticka hål på ballonger fyllda med "knallpulver" (mjöl). En ballong innehöll en lapp med en nyckel på.

Mitt emellan äventyren fick de äta pirattårta. De fick varsitt litet plastsvärd istucket i tårtan, en valfri insekt och en liten sjörövarflagga.

När den åttonde nyckeln var införskaffad så fick de en stor nyckel att öppna en svåröppnad koffert med. I den låg det sedan påsar med piratrelaterat godis, guldpengar, sjörövare och annat. Varje pirat fick en pysselbok med pirattema och varsin ballong och flagga med sig hem.

Barnen ville inte gå hem. Det måste ju tyda på att det var ett lyckat kalas!? :-)

Vi hade jätteroligt - allihop. Även vi vuxna.
En kvart efter att den sista lilla gästen gått hem så var det som om himlen öppnade sig och vi satt - helt utpumpade, men lyckliga under taket på altanen och bara NJÖT av hur duktigt vi rott hela detta sjörövarskepp i land.

...

Nu ska jag fortsätta systugan här hemma.
Det är varmt i syrummet, men det funkar.

Ha en fantastiskt fin midsommar!

Kram Bea

Ni är vatten på min uttorkade jord...

...ni är det öppnade fönstret i det instängda rummet

...ni är den varma filten i den blåsiga sommarkvällen

Jag tackar er från djupet av mitt hjärta.
Er medmänsklighet rätar min krokiga rygg och lindrar smärtan i mitt bröst.

Bara ord?
BARA ORD
Medmänsklighet
En utsträckt hand.

Jag börjar hitta tillbaka till mig själv.

Ord är överflödiga, men jag vill säga
TACK

...

Nu går jag vidare.
Visar bilder på ett område jag ändå har lagt ner lite kreativitet i - bakning.
Jag har alltid älskat att baka, men det är inte funkis i längden att baka mjuka sockerkakor, småkakor och bullar (av uppenbara skäl...det blir så dyrt att köpa större storlekar i kläder hela tiden...hihi)

Jag har alltid trott att det varit svårt att baka bröd.
Jag har inte trott att jag kunnat.

Nu har jag experimenterat mig fram. Först med rågsiktskakorna på baksidan av rågmjölspaketet. Från det har jag vågat avancerat till att damma av en brödbok som vi haft i våran ägo i mer än femton år (och aldrig bakat ifrån).

Resultaten blir faktiskt förvånansvärt goda.
Smakrika.

Barnen ger dem dessutom "godkänt" även om de efterfrågade det söta köpebrödet från första början.

(Blidölimpa, Hönökaka, Dalarölimpa och Rågsiktskaka)

Nu har jag satt min första surdeg och bakat på den.

Spännande.
Barnen är med och rör i vår "Herman" som vi kallar den och "matar" den var fjärde dag.

Nu har jag också lånat en fascinerande och inspirerande bok på biblioteket. Den heter kort och gott "Bröd" och är skriven av den fantastiska bagaren Jan Hedh.

Där lär jag mig bland annat att:
- vetemjölsdegar bör knådas i 20 minuter (och då menar han med maskin - han har både en Elektrolux köksmaskin som vi har hemma - och en Kitchen Aid)
- Rågmjölsdegar behöver köras minst 15 minuter för att utveckla gluten

- Förvärm plåten i förväg i ugnen. Då går inte den första energin åt till att värma upp plåten medan degen sjunker ihop och jäser åt sidorna - utan energin går DIREKT in i brödet

- Jäs brödet i avlånga korgar eller annat som gör att du TVINGAR upp brödet på höjden i jäsningen. Något att tänka på för mig som låter degen jäsa på plåten och får dem att pösa ut, in i varandra. :-)

Test för att se om degen är färdigknådad:

Ta upp en bit deg och sträck den mellan tummen och pekfingret, det ska bildas en tunn hinna med bra elasticitet. Spricker degen lätt så måste degen arbetas längre. Brister degen däremot så har degen arbetats för länge.

Känslan av att se min familj njutningsfullt äta det matbröd jag själv omsorgsfullt har bakat gör mig stolt. Det gör mig också trygg att veta att jag inte serverar barnen olika konserveringsmedel utan att det är så naturligt det bara går att göra.

Jag har nästan alltid med mig någon av barnen när jag bakar. De är med och knådar, mäter och sköter hushållsmaskinen. De är verkligen behjälpliga och de är också så stolta när de berättar att "Det här brödet har jag och mamma bakat"

Framförallt märker jag verkligen av mitt hemmabak i hushållskassan.
Big time.

Jag får utlopp för min kreatitivitet och min stress när jag knådar och arbetar fram gott bröd.
Det har jag egentligen inte tänkt på förrän nu.
Att kreativiteten ändå har funnits här - fast i en annan form.

...

Maken klipper gräsmattan.
Barnen hoppar studsmatta.
Fåglarna sjunger.
Solen skiner.

Jag ska sätta mig igen på min fina altan i min blommiga klänning och fortsätta läsa i Jan Hedhs bok.

Ha en fantastisk sommardag!

Kram Bea

Sanningen om min själsliga anorexi

Jag har drabbats av själslig anorexi. Ja, jag kan inte riktigt förklara vad som hänt med mig, mer än att jag helt dränerats på självförtroende. Över en dag. Inte smygande.

Likt en anorektiker som straffar sig själv genom att inte äta mat, straffar jag mig genom att undvika att göra saker jag tycker om. Det låter helt knasigt i era öron säkert.

Efter alla sjukdomar, mitt i majutmaningen, drabbades jag av sådan prestationsångest i mitt liv att den fick mig ner på knä och frustande be om nåd. Var jag än tittade i mitt liv var det "fult", "onödigt", "onormalt" och mina forna drömmar och ambitioner fullständigt barocka.

En depression? Kanske.
En liten livskris? Möjligtvis.

Stress som skymmer sikten för det egna jaget? Kan så vara.

Allt har givit mig ångest.

Min hotmail - för tänk om någon skulle vilja beställa något av mig? Då kanske någon kommer på hur USEL jag egentligen är på att sy?

Min blogg - för vad jag ska skriva om, tillföra? Vad har jag för rätt att inkräkta på andra människors tid? Som om jag verkligen var någon speciell.

Mitt jobb - tvivel, funderingar och tankar som gnager. Att aldrig i sitt jobb vara "good-enough"

Min familj - orka hålla uppe energin och ge det mesta till sina närmaste - och ändå inte känna att det mesta är gott nog åt de man älskar mest.

När jag nu skriver ut min själs jämmer på bloggen så själsligen kräks jag på det jag ser, men jag straffar mig själv genom att vara fullständigt ärlig mot er.

Jag vill inte lägga ner bloggen, för den är mitt skötebarn. Jag vill finna mod och självförtroende och kraft att fortsätta med STOLTHET, liknande den jag gjort tidigare.

Jag vill se kärleken i mitt liv, de vackra färgerna, nyanserna.
Jag vill kunna känna att kanske, kanske, kanske blev det där sydda rätt fint...ändå.
Jag vill kunna finna frid att hitta tillbaka till min egen kreativitet igen.

Jag vill bli BEA!

Och det är min förhoppning att det här inlägget kanske kan bli upptakten på flera.
Att i alla fall själva bloggångesten släpper.

Nu har jag i alla fall tagit ett första steg att komma tillbaka.

Jag sträcker ut min hand mot er.

Kram Bea