onsdag 5 januari 2011

"Spöket" i badrummet?

Jag vaknade av ett fruktansvärt skrik.
Det kom från min son.

Jag rusade upp ur sängen och fann min son gallskrikandes i en förstenad posé på väg ut från badrummet.
Han var hade till hälften öppnat dörren, med handen fortfarande på handtaget, men med kroppen vridet in mot badrummet. Han tittade in mot mörkret.
Och SKREK!

Jag tände lampan, tog min skräckslagna pojke i famnen och satte mig på toalettlocket med honom i mitt knä.

"Vad är det vännen? Tyckte du att du såg något i mörkret?" (Tänker mamman och anar hur tvättkorgen längst in kan ha spelat sexåringen ett spratt)
Inget svar, han bara började skaka.

"Men älskling, var det dörren, var du rädd att du inte skulle komma ut?" (Eftersom sovrumsdörren ibland i öppet tillstånd glider upp och sätter sig som en liten stopp emot badrumsdörren)

Då börjar han prata, osammanhängande och hetsigt, samtidigt som han oavbrutet tittar in mot badrummet.

Till slut förstår jag vad han upplevt.

"Jag klev upp för att gå på toa och kissa. När jag var på väg ut hörde jag en person ropa "TITTUT!" till mig" (sagt med ett lekfullt tonfall)
???

Han var alltså på väg ut och vände sig om när han hörde detta.
Någon som pratade med honom?

Jag frågade honom om rösten och han beskriver den som:
"Inte en vuxen, men inte ett barn. En pojke, fast en stor pojke med ljus röst, men lite mörk"Efter lite jämförelser med personer i vår omgivning så drar jag slutsatsen att han tycker sig ha hört rösten från någon tonåring, alltså en pojke som inte ännu kommit in i målbrottet, fast som från hans synvinkel inte längre kan räknas som "barn".
...

Jag tror inte på spöken, men vårt hus ligger på en gammal vägkorsning från förr.
Det är lätt att fantasin seglar iväg utifrån olika upplevelser vi har haft här.
...
P.S Bilden är inte från vårt badrum utan från Decorator Inside. Vårt riktiga badrum är så anskrämligt så det går inte att fånga på bild. ;-)

13 kommentarer:

Linn sa...

nej stackars sonen!! såklart man blir rädd om nån pratar med en på toaletten! hoppas det inte gör att han blir rädd hela tiden..

jag tycker att spöken är väldigt häftiga, men jag skulle nog inte vilja ha ett själv..

Hanna sa...

Fin bild på badrummet. Stackars sonen, vem skulle inte bli rädd.
kram
Hanna

Ett hus i vitt sa...

Usch huu vad hemskt!! Stackars liten... Ja vad ska man tro... I vår gamla lägenhet vaknade jag på natten av att en kvinna tittade på min son i spjälsängen och en gång att hon stod lutad över mig. Då skrek jag som en besatt, trots att jag är skeptisk mot spöken och sånt...

Men säkerligen finns mycket som inte går att förklara.

Hoppas sonen inte blivit alltför rädd bara.

Kram, Anette

Hvita Hjärtat sa...

Huh, en riktig skräckis! Hoppas din son inte är rädd längre iaf. Det måste ju ha varit ett snällt lite busigt spöke iallafall, som ville leka tittut :o)

Ha en bra dag!
Jennie

Li.W sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mina dagar sa...

Oj, sååå obehagligt för sonen!
Fantasi eller inte????
GOD FORTSÄTTNING!!
Kram Eva

Millan sa...

Åh, stackars liten, jag förstår att han blev rädd...vem vet, kanske finns det nåt där som ni inte ser...

Och ett så underbart badrum, jag satt nästan och var lite avis på dig tills jag läste att jag tydligen inte är ensam om att ha ett badrum som inte kan visas på bild....

Ang sömnaden, så har jag inte sytt nånting sen i våras tror jag...inspirationen har saknats, och så går det aldrig att lita på min symaskin som ibland funkar men oftast inte...och inte blir det roligare eftersom jag inte har ett pysselrum utan får hålla till på köksbordet, och då blir det för jobbigt när jag hela tiden måste flytta undan allt igen efter mig...
Fast jag har lite jag skulle behöva sy till hemmet...om jag nu bara får lite inspiration igen...men den kommer säkert nån gång...

Kanske du ska ha nån sån där utmaning snart igen?

Kram Millan

Lilla Kullan ♥ Maja sa...

Lille gossen! Klart att han skrek. Tur att han har en förstående mamma.:-) Kram Stina

QueenOfNight sa...

Gaah jag ryser bara jag läser om det...

När Mellanbarnet var litet (kanske halvåret?), så satt han i babysittern uppe i sovrummet.
Plötsligt så börjar han vinka och skratta och "prata" mot väggen som vetter in till den ena kattvinden. Länge.
Gissa om jag kände ilningar längs ryggraden? :-)

Granne med Selma sa...

Stackars liten! Har en 13-årig son som fortfarande helst sover med lampan tänd...

Mitt gångprojekt går riktigt bra. Idag har jag vilat lite, men annars har jag legat på ca 11000 steg/dag. Det är ritigt bra för att vara mig. Men som idag... då blev det bara 6500. Då ramlar snittet ner lite ;-)

Jag försöker gå direkt på morgon/förmiddag. Gillar inte heller att gå i mörker.

NICOLINAS BONING sa...

Hoppas att sonen har kommit över förskräckelsen nu och vågar gå in till toan nu.

Mycket fint badrum...synd att detinte är ditt;-)

Hälsn Birgitta

jmmix sa...

Huh, läskigt. Hoppas att han glömmer bort det fort.

Susanne [Snusans inredningsblogg] sa...

Nämen oj, stackars liten. Vad läskigt. Verkar dock som att spöket bara ville leka lite. :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...