It's a long way to Tipperary...

...it's a long way to go.
Men vi har i alla fall börjat vår långsamma resa till det underbara lantkök som ska vara färdigt i mitten av juni.

Med bloggens hittills mörkaste och rörigaste bild, bjuder jag er en sneak-peak på utbyggnaden som den ser ut just i skrivande sund. Inga söta Mailegkaniner så långt ögat kan nå, men väl drömmar, svett och sena kvällstimmar.

Vad har vi då här?
Till vänster om den röda stålbalken är själva utbyggnadsdelen, det som tidigare bara var rabatt. Till höger ser ni barnens lekrum. Altandörren har vi satt in nyligen. Det är fortfarande barnens lekrum så länge det bara går. In till höger har de sina bokhyllor, lekspis, lekkistor och dockvrå fortfarande. Allra längst till höger skymtar ni bänkskivan av det kök vi har befintligt i dag. Luckorna hänger på trekvart, är slitna och målade tafligt för hand och någon slags lister är fastklistrade snett och vint uppepå luckorna. Det ska bli så skönt när det köket är ersatt av det nyare.

Dotterns stol skymtar längst ner till vänster, här har vi matplatsen idag och där kommer också matplatsen att fortsätta vara. Vid balken och in mot det vänstra fönstret ska en "bardisk" upp, en högre skåpdel som även spisen ska vara i. Fönstret längst fram kommer vara framför diskhon. Äntligen får vi utblick på äppelträdens blomning, sparvarna som äter ur fågelborden och all den vackra grönska som är på den sidan.

Väggen mellan lekrummet och det befintliga köket ska slås ned och ge en underbart öppen yta med möjlighet att ställa flera bord bredvid varandra för de där mysiga stora bjudningarna. Jag längtar, det förstår ni va? :-)

Nu har maken och sonen farit iväg till svärisarna för att låna en tigersåg. Dottern sover på ovanvåningen och jag ska sätta mig och fortsätta sy lite vimplar åt er som beställt. Det är så otroligt rogivande. Jag sitter där och syr och syr och lyssnar på "Da Vincikoden" samtidigt så ni får nästan intellektuella vimplar dessutom. :-)

Kram Bea