Varv på varv. Efterstygn efter efterstygn. En outtröttlig timma med broderande.
Jag minns när mamma gav mig en liten kvadratdecimeter Aidaväv.Vi satt alltid vid köksbordet och jag fick botanisera fritt i plastpåsen med restgarner.
Gult. Rött. Blått. Alla färger.
Det blev ju så fint tyckte jag.
Stolt hade jag duken sedan på mitt sängbord som underlägg till vattenglaset med den tappade tanden.
Minnen.
Som jag nu vill föra vidare till mina egna barn.
Som jag nu vill föra vidare till mina egna barn.
Små stunder av lycka.
4 kommentarer:
Jättekul, fick oxå en hel del mysiga minnen av detta...Men vart får man tag på Aidaväv??
Trevlig helg/Åsa, Övik.
Tackar! Båda ungarna är sjuka och uttråkade. Kanske kan detta sysselsätta dem någon halvtimme i alla fall...
Hej Bea!
Tittar bara in för att önska dig en fin helg,
Kram,
Anna
Visst är det härligt det där. Att se nålen som kommer upp och så ner igen genom väven. Tror barnen får mycket glädje av att brodera redan nu....
Sitter med ett par broderier här med. Alternerar lite mellan dom.
Kramen Synnöve.
Skicka en kommentar