Min älskade mormor dog i december förra året. I ett litet arv från henne fick jag en stor korg med tyger, band, knappar och garn. Och så denna lilla. En liten nåldyna som det ligger en liten pudel på, eller något...hihi. Med nos och ben av piprensare, klisterögon och grönt band med bjällra om halsen är det svårt att inte tänka: "Hur kom du till världen? Och varför just på detta vis?"
Hon är ändå kitchig och så svår att motstå och jag kommer aldrig, aldrig byta ut henne. Hon gör mig så glad i all sin 60-talsprakt och i sin "onödighet". Vad är det som säger att vi måste vara vackra och nödvändiga för att få existensberättigande?
P.S! Hon låter hälsa att det är fritt fram för mattes tävling om minivimplar. Klicka här, vetja!
8 kommentarer:
Nämen vilken söötis! Man blir ju bara glad av att se på den :o) Och ett lite annorlunda men väl så personligt minne av din mormor!
Kram!
Jennie
Hejsan Bea!! Oj så länge sen jag varit här! Har läst ikapp lite nu. Gillade dotterns rums-make-over. Expedithyllorna är bara såååå bra, vi har redan tre modeller av dom.
Jaadu, det råkade sig visst så att dom som kommenterat innan dig var personer som bor i trakten ;) Dessutom känner många igen det hemmet som vi besökte eftersom frun i huset är bloggerskan bakom Livet på Vestergård. Ta dig en titt där!
Som alltid blir jag sy-sugen när jag kollar din blogg, fick faktiskt flera idéer just nu :)
Må så gott!
Hej! Tack för din kommentr hos mig... har faktiskt varit här för...fy på mig att jag inte lämnat avtryck :) Du är otroligt duktig på det du gör och här får jag alltid mycket inspiration!
Visst är det kul med minnessaker från de vi saknar... söt liten pudel.
Ha det bäst! Åse
Vilken charmig nåldyna! Förstår att du inte vill byta ut den för allt i världen. En minnessak man blir glad av så fort man ser den.
Krya på dig!
Kram!
Jag förstår att du älskar dina dörrar i hallen:) Vilken fin hall ni har, stor och ljus:) Tack för dina goa ord hos mig, blir så glad. Jag vet precis hur du känner innför den nåldynan, jag har lite efter min mormor som betyder mycket för mig sen jag var liten. Jättefina figurer i modellera:) Min son tillverkade hela familjen simpson i 2:an och dom är fantastiska. Stor kram från mig Anne
Vilken charmig nåldyna, ser ut som en liten gullig pudel. En fin sak och ha efter mormor.
Varm kram
AnnaMaria
Hej!
Åh, så söt! Förstår att du tycker mycket om den och att den är ett vackert minne! Vilken härlig blogg du har, man blir superinspirerad :)
Hoppas du fåpr en fin fredag!
Kram Jenny
Läckra bröd! Visst passar det med lussekatter i januari också.. ;)
Ser ut som pudeln kommer få nackspärr lutandes bakåt sådär, men den är ack så charmig.. =)
Kraaaaam
Sanna
Skicka en kommentar