Livet i juletid och kontemplatorisk vimpel

  Åhhh, vad jag SAKNAR er!

Det är så mycket jag skulle ha velat visa er, funderingar och tankar, idéer och projekt.

Mest har jag försökt träna mig på att ta det LUGNT!
Det vill sig liksom inte riiiiktigt, men jag börjar bli bättre på det.
Det jag har lärt mig är väl att jag aldrig kommer att bli den fulländade "mindfulnesspersonen", men att det är fullt ok att INTE vara det.

Jag har fått försöka hitta balansen på andra sätt istället, genom att fokusera på EN sak i taget och försöka KÄNNA, VARA och ANDAS samtidigt som jag gör det.
Det går perioder ok, andra perioder tycks det som om jag fortfarande har en lång väg att gå.

Jag har umgåtts en hel del med mig själv och börjat tycka att den här tjejen faktiskt inte är så dum ändå. ;-)

 

Jag försöker hitta min "inre röst" (oj, vad det tog emot att skriva, det låter så djupt), men det är nog det det handlar om.

Att skala av, plocka ned, ändra om och behålla. Och så balansera.
Kvar finns ett litet bräckligt skal som skyddar en allt mer växande stomme.

Livet fortsätter spela upp sitt evigt stormande drama, men jag finner att jag ändå har huvudrollen och finner mina repliker och mitt lugn, för det mesta, ändå.
Det trodde jag inte.
Jag är stark, det har jag lärt mig.
Jag är stolt över att jag ändå har givit livet en rejäl match.
Jag borde vara utslagen, nere för tio, men jag finner att jag ändå står på benen, till min egen förvåning.

Frågan är bara hur min nästa rond ser ut?
Hmm....

Det vet jag ännu inte riktigt, därför kanske det är lite tråkigt tyst här på bloggen.
Håll ut, snälla, för det gör jag.

En riktigt varm kram till DIG!