söndag 15 juli 2007

Mamma - en dedikation

Idag vill jag tillägna bloggen min älskade mamma som gick bort när jag var elva år.

Hon var oerhört kreativ och hade alltid många projekt på gång. Här ska ni få se några av dem. Hoppas att jag kan göra henne rättvisa och att ni ska få en liten glimt av henne genom mig



Det här är ett av hennes handarbetsskrin. Hyskor, nålar, stoppgarner och lagningslappar i ett skotskrutig litet skrin. Det här använde mamma inte så ofta, utan sakerna är princip orörda sedan 70-talet.

Hon var duktig på att brodera, men tyckte inte att hon kunde rita på egen hand. Min far, som är en skicklig tecknare, visade henne en teknik för att få realistiska träd med hjälp av bland annat skuggor. Här är några av hennes experiment. Tekniken hon använt är franska knutar och plattsöm.


Jag vill använda det högra trädet till någon detalj i dotterns rum. Fungerar den bra i ram utan glas, eller ska jag göra något annat med den tycker ni?


Det här mönstret använde jag på mina egna barns sängkläder. Det här var det första fria broderiet som mamma lärde mig efter korsstygn. Den övre katten broderade hon på ett örngott samtidigt som jag satt bredvid och broderade den undre katten. Jag var nio eller tio år då. Den är broderad med stjälkstygn.


Här ser ni ett litet kollage av de åtskilliga sömnadsprojekt min mamma pysslade med. (Klicka på bilden så blir den större) Hon hittade hela tiden på nya olika saker enligt egen design.
Överst till vänster ser ni en stickad mössa jag bar på lågstadiet i början av 80-talet. Till höger om den en bonad som jag ska bandkanta och sätta upp i dotterns rum. En välkommenskylt har hon också börjat göra där hon provat sig fram att brodera med två till tre olika trådar på nålen samtidigt.
Till vänster ett experiment med olika sömnadstekniker som underlag till en studiecirkel i näversöm som hon gick.
Den lilla söta fågeln är så skir och bara broderad med en tråd. Katten igen, kompletterad med en kaninkamrat i samma sömnadsstil och längst ner ett experiment med passare och blyerts på lakansväv sydd med melerat garn i kedjesöm.


Måste visa er den här skira fågeln i närbild. Se hur stygnen löper som på pärlband, exakt lika stora. Och baksidan ser exakt ut som framsidan på alla hennes verk, sånt var det noga med. Vilket skicklighet!

Det här var tiden då det var ovanligt med handarbetstidningar och då man inte kunde "googla" mönster själv. Mamma hade åtskilliga liknande kollegieblock där hon skrev upp beskrivningar från väninnor eller hittade på mönster själv utifrån olika intryck. Det här mönstret jag visar er är ett mönster på "beige gardinkappa med skruvfrans"

Idag är sådana här hantverk inte värt någonting. De hänger på Myrornas för en tjuga kappan och ingen köper den. Omodernt. Fult. Tycker de flesta. Men det är ändå värt att tänka på det arbete som faktiskt ligger bakom och att man en gång i tiden faktiskt såg en skönhet i hur garnet anknöts till varandra och en finess i skruvfransar.




Och här är tre av de plagg hon sydde till mig som bebis. Allt återvanns. Hon använde sina egna blusar och sydde bebiskläder av, stora lakan blev till bebissängkläder och om ett stickat plagg blivit för kort så var det bara att klippa av, repa upp och sticka på flera ränder vid ärmarna och nedtill på tröjan.


Sista halvåret av sitt liv fick hon sitt livs dröm besannad. Hon fick sin egen handarbetsaffär. "Syskrinet". Den blev snabbt populär. Hon var rar, tillmötesgående och kunde hitta olika kreativa lösningar på olika problem som kunderna hade. I butiken sålde hon även hemmafruars alster, precis som hon själv fått saker sålda i butiker tidigare och kunnat dryga ut hushållskassan.

Jag önskar att vanliga människors hantverk hade ett större värde idag, men det känns ändå som om det har svängt en del. Att det är mer och mer populärt att pyssla, scrappa, sy barnkläder och sängkläder etc. än vad det varit innan. Det känns positivt!


Kanske kan mammas blyga handarbeten bidra till att någon stannar upp och beundrar det arbete och hantverk som ligger bakom många handarbeten.

Jag saknar henne så mycket och tomrummet efter henne har blivit ännu större när nu jag har fått egna barn. Det blir nu mitt uppdrag att försöka överföra så mycket som möjligt av den kreativitet som hon själv har överfört till mig.

Tack för att ni tog en stund av er tid och läste om min mamma.

Andra bloggar om: ,

15 kommentarer:

Hemma på landet sa...

Min vän...du är ju gullig du. Förstår att du saknar henne. Hon var verkligen duktig. Du är säkert som henne.Helt säkert...Puss

Lotta sa...

Ett mycket vackert och kärleksfullt inlägg du har idag! Jag förstår dina tankar så väl, min mamma har hela livet varit oehört duktig på att sy, sticka, virka och brodera, och min pappa har varit smed i hela sitt arbetsliv och har gjort de mest fantastiska saker. Så jag uppskattar verkligen hantverkskulturen.

Tack för ett mycket tänkvärt inlägg!
Ha en riktigt härlig söndag!

Kram Lotta

Marres Hörna sa...

Vad fint du skriver om din mamma. Roligt att ha dom minnena kvar, lite här och var. :-)

Kram!

Birgitta sa...

Jag blir rörd när du skriver så fint om din mamma som betydde så mycket för dej. Därför att det ju betydelsefullt att du håller det vid liv och tar tillvara hennes kunskap och gör den till din. Jag håller verkligen med att kvinnomöda inte är särskilt mycket värd i våra dagar, men det kanske ändrar sig nu när fler och fler intresserar sig för handens verk och att det inte bara försvinner. Fina saker du visar. Kram och ha det så gott.

Millis sa...

Vad fint du har skrivit om din mamma! Tack för att du visar bilderna på hennes handarbeten... så otroligt välgjorda och fina.
Jag förstår att du saknar henne extra mycket nu när du har barn själv och tänker på vilken underbar mormor hon skulle ha varit.
Kramis

Lillafruluva sa...

Jättefint skrivet, kul att du har så mycket fina saker kvar!
Ang. trädet så kan du väl rama in i ram utan glas. Eller köpa en sån ram man brukar ha som ram till tavlor med korsstygn!
Kram

Leo och Nitros matte sa...

Vackert skrivet om din mamma :)

Tänkte lämna ett förslag på det där trädet. Ta med det till en rammakare och låt h*n göra en montering av det i en djup ram. Då kan du ha glas ändå, det är bra för det skyddar ju din mammas vackra arbete mot flugor, smuts, damm och annat löst.
Dessutom får du syrafria produkter som inte kommer att påverka varken tyg eller garn.

Det är det bästa att göra för gamla bilder också. Ett foto är levande och påverkas enormt mycket av sol, luft, avgaser, hårspray osv. Dessutom blir det förändringar om man inte har syrafria produkter i ramar och papper.

Lantlig charm sa...

Hej kul att du gillar min blogg=)
butiken ligger i utkanten av västerås i Irsta snart är nätbutiken klar då är du välkommen att kika i där kram Johanna

Hemma på landet sa...

Puss

Susanne sa...

Jag tyckte jättemycket om att läsa om din mamma och se alla fina bilder.
Helt underbart att alla dessa fina saker hon har gjort finns kvar.
Kram

Marie sa...

Vackert skrivet om din mamma. Jag tror att hon skulle uppskatta att du uppskattar hennes verk, och i sin tur låter oss uppskatta hennes verk. Visst är det sant att handarbete var mer värt för i tiden, men jag tror som du, att det sakta men säkert är på väg tillbaka!

Poppins sa...

Hej! Tack för att du tittade in på min blogg. Jag har precis läst ditt inlägg om din mamma och hennes hantverk och jag blev väldigt berörd. Förstår att du måste ha saknat henne under en stor del av ditt liv. Men också att du har många ljusa minnen.
Intressant att läsa om hennes textilkonst och få se prov på den!

katarina sa...

Hej.
Skickar en kram till dig för ett fint inlägg, att du delar med dig av dina käraste minnen är stort.

Ha en fin dag
Katarina

Marie sa...

Hej.
Har just läst ditt fina inlägg om din mamma och jag blir så berörd. Tänk så mycket du måste ha saknat henne. Vad roligt att du har kvar så många fina saker som din mamma har gjort. Tack, för att du delade med dig av dina tankar och fina saker. Miste själv min pappa för ca. ett år sedan när jag var gravid med mitt andra barn. Har funderat mycket på att hon aldrig fick träffa sin morfar. Förstår att du saknar din mamma extra mycket sen du fick egna barn.

Kram Marie

lillalivetstort sa...

Såg det här inlägget för första gången nu. Så vackert du skriver om din mamma. Jag blir tårögt rörd av att läsa.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...