tisdag 3 juni 2008

Vimplar och egen logotype..yeah

Tack för all fin support! Ni har rätt i att "Beas barnslikheter" faktiskt också är det namn som passar bäst även som logotype. Bea. Det är ju jag. Och det mesta jag gör är barns-likt. :-)

Jag älskar det översta blommiga tyget. Ja-a...man kan nästan säga att jag har en liten crush på det. Fast förälskelsen får ett abrupt slut när jag inser att jag inte har en liten gnutta kvar och det knappt finns en meter kvar av det att köpa i hela Sverige. Fast...kaaanske ändå att jag kan komma över en meter eller två, återstår att se. Håll tummarna!


Det är verkligen rofyllt att sy dessa. Det får mig att tänka på annat ett tag och få en anledning att sitta helt stilla och inte bara fara runt. Jag lyssnar på böcker samtidigt som jag syr, sååå...tack alla ni som beställer mina vimplar för att ni gör mig lite mer kulturell! Hihi...
Den här är paxad, men jag har en likadan, fast tre meter lång (den här är två meter). Hör av dig till mig om du skulle vilja köpa den...information om pris och kontakt ser ni här till höger. *pekar*

...
Efter jobbet så åkte jag med barnen till Systembolaget. Jag hade fått ett särskilt uppdrag (mer kan jag inte säga med tanke på att somliga kanske läser detta... ;-) Efteråt så gick jag och barnen tvärs över gatan, in på vårt anrika konditori och köpte glass. Barnen fick betala för min och deras glass. När vi sedan satt och åt i solen utanför så kommer den äldre ägarinnan ut och sade:
- Jag är bara tvungen att titta närmare på din dotters fina snibb!" (Hon bar sjaletten jag broderat med hennes monogram på)
- Har du gjort den i skolköket? frågade hon och sade sedan snabbt att:
- Vad dum jag är, det är du för ung för...men har du gjort den själv? Eller hur har du kommit över den?
Jag berättade att jag hade gjort den själv och hon fick något drömmande i blicken när hon berättade:
- Precis likadana, med korsstygn, fick vi sy till skolköket när jag var ung. Och så fick vi brodera likadant monogram på våra förklädens bröstlapp. Jag hade ett "B" i rött på min.

När jag sade att jag håller på att sy förkläden till barnen med just likadant monogram på så blev hon tårögd och sade:
- Jag trodde inte man kom ihåg sånt längre. Att det inte var något värt. Ibland känns det som om det jag själv lärt mig inte har något värde idag. Just därför blev jag så glad över att se snibben, det ger mig lite förtröstan."
Jag blev rörd själv. Det är ju verkligen sant, att gamla kunskaper inte är viktiga längre. Det fick mig också att fundera på om det kommer bli likadant för oss i framtiden. Om vi också kommer känna oss lite "överflödiga" med vår kunskap?

Vad tror ni? På sätt och vis så känns det som om handarbete såsom sömnad, virkning, stickning har fått en revival. Det är ok att göra sina egna kläder igen, att sy lapptäcken och göra applikationer. Å andra sidan så kanske det bara är vi i "bloggbubblan" som pysslar med sånt - inspirerade av varandra. Jag känner faktiskt få IRL som faktiskt målar möbler, syr lampkjolar eller virkar filtar.

Har ni många i er närhet som pysslar såsom ni själva gör, eller är vi helt enkelt ett unikt släkte?

Funderar Bea

15 kommentarer:

Mamma C sa...

Jaa, du Bea inte har jag så många kompisar som håller på som jag gör. Men min mamma gör det fortfarande.
Kram mamma c

Stämningsfullt sa...

hej!
åh vad fint det blev med logotypen :) Vad roligt! dina vimplar är så fina1
Vilket trevligt möte du fick idag :)
Kram!

Hjärtat Mitt sa...

Vimplarna är verkligen fina. Du hittar så snygga tyger.
Det var roligt att läsa om ditt möte.
Roligt att ens arbete uppskattas av någon.

Kram Mari i Marieholm

~~*Pennyshouse*~~ sa...

Hej Bea!

Näe ingen i min omgivning gör nått.de tror inte jag är klok som håller på å fixar å donar....men jag njuter.Kanske skulle jag varit född på den tiden då det begav sig....kanske är jag återfödd.kanske var det nått vi gjorde i våra förra liv...*LER*

vilken härlig människa du träffade på kondiset.blir tårögd här oxå ju...*LER*

underbara vimplar med fin logga på1

soliga kramar Nilla

Re-dizain sa...

Ja du Bea...man blir nostalgisk av besök din på sida, du förmedlar så mycket känslor och längtan och ...Min älskade mamma har tjänat ihop pengar till alla goda stunder genom att brodera och oftast med korsstygn.
Smakfull loggo.
Vimplarna är verkligen underbara. Kanske skall jag försöka mig på och göra en slinga till sovrummet?

Anonym sa...

De flesta av mina vännen (de är en liten skara) pysslar. Jag har en hemsida med en av dem om handarbete. De andra målar, virkar, broderar eller håller på med diverse handarbete.

Men när man träffar nytt folk brukar de bli förvånade, lika förvånade som när jag säger att jag älskar lastbilar. =)

Anonym sa...

Hej!

Ja ibland har jag funderat likadant, är det verkligen bara jag som blir lycklig av handarbete?

Men stickning går ju alltid upp och ner i trender och hos oss har garaffären stickcafé varje lördag där sitter gamla som unga o stickar. Killar med. De yngre gör oftast dessa hängande mössor som är så inne nu, men det är kul at sitta där alla pratar med alla o byter erfarenheter de äldre läg sig göra mode mössor o de yngre prövar ibland på en kofta som var inne för trettio år sedan.

Själv broderar jag rätt mycket med, gillar vitt i vitt men bland mina kompisar vet jag bara en till som håller på, de andra ler lite o tycker jag är duktig som bara orkar......

Men jag trillar ju köttbullar själv med, köper inte mamma scan så jag e nog en utdöende typ. Men mina ungar gillar det så jag hoppas verkligen att kunskapen inte dör ut utan att folk ska längta efter kvalité i stället för kvantité

Kraaaam Lena

KakanH sa...

Hej Bea!
Jag har inte så många vänner som håller på, men min mamma stickar, virkar, broderar, syr m.m. och min moster lika så. Mormor väver mattor och mamma och moster med. Min farmor broderar och stickar, men mest gillar hon frivolitet.
Jag älskar att ha mormors tras mattor i mitt hus, de ger en speciell känsla. Ibland skulle jag vilja vara som dom, men mitt tålamod räcker inte till. ;)
Jag är iaf väldigt glad över att mamma sydde min brudklänning. :D
Kram

á Yeliqa sa...

Ja, nog känns det ibland som man tillhör en utdöende skara alltid. Är själv rätt ensam i min omgivning som handarbetar (förutom mamma förståss :) ) Därför är nätet helt underbart, där man lär känna andra med samma intresse :)

Tidsmästarinnan sa...

Vilket härligt möte... jag önskar ofta jag hade mer tid och energi till att göra saker med händerna.
Till exempel har jag köpt stuvbitar till vimplar, men det bara ligger och väntar på mig...

Dina vart helt ljuvliga!
Kram på dig

Flingan sa...

Jag känner faktiskt ingen som handarbetar som jag gör. Syr, stickar strumpor och broderar. Ibland känner jag mig som ett utdöende släkte.... Men det är ju så otroligt kul att vara kreativ med händerna. Och jag kommer att försöka föra vidare kunskapen till mina barn.

Lotta "EnVilsenLoppa" sa...

Uderbar liten historia !
Jag är så glad att jag fick vara en liten tid i min farmors liv .
Hon gick bort för tjugo år sedan men hon var en pysslare utan dess like .
Men hon var ju fostrad så att allting skulle sparas trasiga kläder lappas eller gå till matt trasor . Så av henne lärde man sig väva , spinna , baka och sy . Hon hade alltid tid för en , fast hon hade en hel bondgård att sköta .
Jag är nog ensam i mitt slag , häromkring , de är synd för man känner sig lite udda . Men nu kommer jag ner till syrran och då blir det andra bullar :-)
Vimplarna dina är sååå fina !
Hoppas sonens svullnad lagt sig !
Kram/Lotta

Anonym sa...

HEJ!

Du har något att hämta hos mig.

Hoppas du får en skön helg.

Kram Lena

Cecilia sa...

Vilket härligt möte du berättar om. Jag har nyligen hittat din blogg och plöjer igenom allt. Skulle gärna vilja se bilder på barnens förkläder om du inte redan har publicerat?

Jag pysslar en del och har alltid gjort, finns några på min mammas sida. Just nu är jag hel insnöad på barnkläder men gillar även annat så länge det är handarbete :)

Mille Wulff sa...

Fiin-fina grejer du gör. Dina namnband, är de från "mina namnband" ? Såna vimplar har jag oxå länge haft på att-göra-listan ;-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...