Barnslikheter

Jag försöker påminna mig om att vara så "barnslik" som möjligt, att försöka se omvärlden på liknande sätt som ett barn gör. Därav namnet "Beas barnslikheter"Ett barn kan välja sitt sätt att se på omvärlden. Som en tiger..."Rooooarrr....jag bor här under köksbordet". Eller som en trädklättrare. "Titta vad högt upp jag är". De kan välja att se livet genom ett hopskrynklat papper. "Jag har gjort en kikare...jag ser dig mamma".

Och ALLT fokus är på det de gör för stunden. Världen runtomkring försvinner. De skapar, fantiserar...och bara ÄR....barnslika!!!

Jag betraktar mina barn och försöker varje dag göra mitt bästa för att försöka se på min omvärld på samma bekymmerslösa sätt som de. Se möjligheter, bus och fantasi bakom varje hörn. Genom att försöka se världen på det sättet så närmar jag mig också mina barns sinnen och vi kan mötas i en slags mellanvärld. VÅR värld, som vi skapar tillsammans.

I de ögonblicken säger sonen:
"Jag älskar dig mamma" och menar det...från djupet av sitt hjärta. Det är då dottern lägger sin små armar om min alls och pussar mig på kinden. Då. När vi varit som mest barnslika. När vi mött varandra bortanför alla inköpslistor och tvättråd.
Jag blir berörd av mina barn. Jag blir även berörd av värmen hos andra människor. Idag fick jag en så fin utmärkelse av Mamma C. Titta vad vacker den är dessutom. Som ett litet smycke på bloggen. Tack!

Nu har det varit en lång dag. Jobb, sedan hämtat barnen och maken. IKEA. Bauhaus. Det blir inte mycket tid över till pyssel idag, jag ska bara klippa ut ett mönster, sedan ska jag lägga mig.

Hoppas ni andra sussar sött redan.

Kram Bea