lördag 31 januari 2009

Ett nära samtal

Igår var hela familjen iväg på marknaden. Barnen fick åka ett varv med karusellen, köpa varsin polkagrisklubba och ballong. De är så duktiga på att gå. Vi gick säkert över en och en halv mil totalt igår, men de klagar inte. Syskonsulkyn har stått i förrådet, orörd, sedan dottern strax över året och sonen då strax över två år. De är vana att gå och tycker om det.

Det blev en lång dag och klockan var mycket när vi begav oss hemåt i bilen. Dottern somnade på en gång, men sonen satt - övertrött och joddlade på om ditten och datten i baksätet.

Han blev lite tyst ett tag och då tänkte vi att "Äntligen kom han till ro kraken"
Då hör jag en liten röst där bakifrån och följande konversation utspelade sig mellan fyraåringen och mig:

"Mamma...kommer du ihåg när din mormor dog. Hur var det då?"
"Ja vännen. Jag kommer ihåg. Jag åkte upp med tåg till henne. I kyrkan träffade jag mina släktingar som också var där för att säga hejdå till henne. En präst pratade om att det var så här livet är. Man lever. Och man dör. Och att det inte är något farligt.
De spelade så fin musik på orgeln förstår du gubben. Hennes favoritmusik. Och så sjöng de så vackert. Det var så vackert så det kändes som mitt hjärta grät.
Sedan fick vi gå fram, några i taget, och lägga varsin blomma på hennes kista och säga hejdå till henne. Vi fick inte se henne eftersom hon låg i kistan, men vi kände att hon var där.

Sedan sade prästen att vi skulle gå till huset bredvid och dricka kaffe och äta smörgåstårta.
Vi gick och hämtade våra kläder och gick över. Sedan åt vi tillsammans. Det var gott. Vi var fortfarande ledsna och saknade mormor, men vi kunde ändå skratta lite. Vi vet ju att hon har det bra nu."

Det var ett särskilt ögonblick vi hade, sonen och jag.

När vi kom hem pratade vi lite mer om det, odramatiskt. Jag förstod då att det enda sonen tyckte var lite mystiskt var kistan. "Var är mormors skattkista nu?" :-)

Sådan genuin omtanke och förundran kan man bara möta hos barn. Så oförställt.

...
Idag ska jag sy vimpelbeställningar och försöka hinna till återvinningscentralen med ytterligare ett lass och att fortsätta rensa. Maken ska städa här hemma tillsammans med barnen.

Ha en underbar lördag!

10 kommentarer:

Veronica Tingvall sa...

Vilket fint samtal.
Hoppas du får en fin dag, Kram/Veronica

Vardags-mirakel sa...

Hej, tack för att jag fick ta del av ert fina samtal. Ha det bra, kram Eva.

Grodmamman sa...

Det är väl det som är så härligt med barn, de är så enkla och raka. De krånglar inte till saker som vi vuxna kan göra ibland.
Har ni något kvar, ni rensar så?!?:) Måste vara helt underbart att gå igenom allt så som ni håller på med.
Kram

Lallis - liv och leverne sa...

Det är så enkelt med barn. De tänker så rakt på något sätt.
Ett fint samtal.
Kram Lallis

Min lya och jag sa...

Ja barn är underbara och förstår och tänker så mycket mer än man tror.

Ha en bra lördag!! //Linda

Lockas lilla längtan sa...

Hej Bea!

Barn är så ortoligt kloka när det kommer till svåra saker som tex döden. Det är så okonstlat och självklart på nåt sätt. Svårt att förklara hur.
En flicka berättade en gån gör mig om då hennes kanin dog. Jag frågade om hon blev ledsen och hom svarade att det blev hon så klart men HUR skulle det se ut om det var fullt med kaniner överallt? Dessutom kom ju kaninen till Narnia eller Pippis mamma, hur som helst blev den en ängel coh änglar är så vackra att man får gråt. Ja nog är de kloka de små liven!

Kram Veronica

Lockas lilla längtan sa...

Jag beklagar min stavning i tidigare kommentaren, det gick aldeles för fort..... En felstavningsolycka helt enkelt! ;o)

Kram igen Veronica

Emilie sa...

Härligt att komma så nära! Ha en trevlig helg
kram Em

Tulipa sa...

Det bästa kommer från barnen!

Kram!

Ika sa...

Underbart samtal!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...