Fiffigt och gott

Jag avundas alla kreatörers fantasi.
Vilken härlig - och ändå ENKEL - liten godisensemble

Defintivt värt att pröva för det där lite "extra" runt kommande adventshelger.

Idéen kommer från Martha Stewarts team (of course)

...

Gårdagen var underbar.
Vi bakade leverpastej och hemma hos I var det högt i tak.
"Låt dem spela hur mycket, och hur högt, de vill på pianot. Musikalitet ska inte tystas"

Tioåringen spelade vacker klassisk piano så de äldres ögon tårades och de yngsta blev lugna och tysta. Tioåringen broderade sedan korsstygn vid köksbordet medan vi bakade dussinet leverpastejer, skar späck och strimlade lever som som vi aldrig gjort annat.

Vi åt god lasagne, åt god apelsinsoppa med banan till efterrätt och den gamla talade med de yngsta om hur det var att växa upp i Danmark.

Det skapades, kramades och pratades i en enda härlig lycklig röra.

Och hemmet...så trivsamt.
Ett sånt där hem som man känner sig HEMMA i cirka tio minuter efter att man klivit över tröskeln för första gången någonsin.
Beror det på det omtänksamma värdparet, den tillåtande rörelsefriheten eller på att det andas "historia, tillvaratagande och kärlek" i de broderade veporna, klockan från fasterns svärmor eller de virkade ljusmanschetterna från värdinnans mormor?

Ni vet...ett sånt där hem som inte direkt platsar i inredningsmagasin, men som får varje gäst att känna kärlek och lugn i hjärtat, en känsla av ett andra hem.

Det går inte att köpa på Bauhaus eller på IKEA, målas på med vit Flüggerfärg eller renuppsatta panelskivor eller fasade kakelplattor i köket.

Det äkta går inte att styla fram, den finns i gulnade barnteckningar uppsatta just där barnen en gång satt upp dem - som en kärleksfull gåva på hallspegeln.
Den finns i den omsorgsfullt tvättade gamla fransskärmen efter farmorsmor som klarat sig ifrån att bytas ut mot en fabriksproducerad ny från IKEA.
Den finns i de mjuka ryamattorna, de patinerade tapeterna och stilblandningen av ärvda, mjuka soffor.
Den finns i tillåtelsen för en fyraåringen att sitta och äta lasagne på pianostolen med det vävda överdraget. "Äsch, allt går att tvätta"

Hemkommen sitter jag med förvirrade tankar:
"Vad är ÄKTA i mitt hem och vad är det inte?"

Har ni varit hemma hos någon ni verkligen har TRIVTS i, som ni känt att "Här känner jag mig hemma, här känns allt rätt?" och vad skapade den känslan?