"Vi stängde in pappa i väggen"

Det svarar nog barnen om någon på dagis frågar vad de gjorde i helgen.

Och de far ju inte med någon osanning då, för det var ju precis vad vi gjorde. Vi till och med borrade för den enda dörren som finns.

En närmare förklaring är nog på sin plats. :-)

Vi bygger ju ut en liten flank av huset för att få plats med ett större kök. Den flanken ska tilläggsisoleras och spånskivor ska upp innan det är fritt fram att riva väggen till nuvarande köket (och lekrummet som ni kan se på bilden). Barnen ser ut som små Hobbits där de står i den enda uppslagna väggdelen in till utbyggnaden. Det finns två fönster där ute, men de är inte öppningsbara.

Där inne isolerar maken taket och tar bort den gamla isoleringen från väggen in mot lekrummet och mot köket.

Det dammar mycket av isolering, så han bad oss skruva fast skivan så att det inte ska komma ut gammal isolering i hela lekrummet och fara runt i köket och hela hallen.

Där inne jobbade han sedan med ansiktsmask och täckande kläder. Då och då knackade jag och barnen på skivan och frågade om han ville ut. Det kändes lite underligt ska jag säga, men nu är det isolerat och klart. Nästa steg är att vi ska såga upp väggen till nuvarande köket så att vi kan lyfta in väggskivorna.

Hoppas barnen kommer komma ihåg VARFÖR vi låste in pappa så det bara inte blir en skruvad minnesbild som de sedan inte kan få rätsida på....hihi...

--------------------------------------------------

Jag vill passa på att skriva till er som väntar på vimplar - de är på "G". Jag jobbar undan så många jag bara hinner, hoppas ni har lite tålamod med mig. Det är nog jag som är lite väl petig ibland också, i alla fall påstår maken det, men jag vill ju att de ska bli så bra de bara kan bli.

Skjortan är i alla fall "no more", den är uppsydd i ett antal blå vimplar nu... hihi.

Ha en underbar måndagskväll...det lilla som är kvar. Jag ska ägna mig åt mina studier en stund, det ser jag som ren meditation. Jag gör det ju bara för min egen skull, inte för någon annans och det känns så skönt att man faktiskt påtagligt hela tiden kan fortsätta utvecklas.

Kram Bea