Tisdagsvinnaren och ännu en tävling

Tisdagsvinnaren av ett näsduksfodral bleeeev.....*trumvirvel* "Tinnar och torn"

Grattis!

(Skriv ett mail till mig märkt med "Tisdagsvinnaren" och din adress i så skickar jag den så du har den nästa tisdag.)

Och tävlingen fortsätter som utlovat. Ni som skriver kommentarer till det här inlägget är med och tävlar om ett näsduksfodral som lottas ut imorgon kväll.

...

Att ha tävlingar är roligt, men jag känner samtidigt på allvar att jag verkligen vill att ALLA ska vinna. Ni skriver så goa kommentarer och lyser verkligen upp min vardag. Var och en av er är som en liten stjärna på en klar natthimmel.

Ok....poetiska omskrivningar så här på kvällskvisten efter en lång första arbetsdag kanske jag inte lyckas så bra med, men... ha överseende! Hihi....

...

Idag tänkte jag att jag skulle ge lite pedagogiska tips.

Kanhända tycker du att:

a) Du inte behöver detta av olika skäl

b) Du inte är intresserad

c) Inte känner behov av dem just nu
I sådana fall önskar jag er god natt och att ni sover riktigt, riktigt gott.
Hoppas vi ses imorgon!

Kram Bea
...


Och just du läste vidare? Då måste du vara lite intresserad ändå.
Ok, då kör vi! :-D

Jag har en pojke som precis fyllt fyra år. Han älskar att härma oss i allt vi gör, precis som de flesta andra barn i samma ålder gör.
- Han ser hur vi lagar mat vid spisen. Vi köper honom en leksaksspis och han steker låtsaspannkakor till sin lillasyster
- Han sitter med i bilen. Vi bygger en liten träbil åt honom som han skjutsar sina gosedjur med.
- Han ser hur vi pysslar i trädgården. Vi köper en låtsasgräsklippare som han klipper gräsmattan med och små trädgårdshandskar från Alfons som han själv kan gräva upp ogräs från trädgårdslandet i.

Han ser hur vi läser och skriver...och han blir intresserad och vill läsa och skriva han med. "Vad står det här?" Idag sade han:
"Det står Trevlig sommar där" och pekade på en skylt. Jag tappade hakan och frågade:
"Hur vet du det?"
"Därför att jag känner igen bokstäverna"

Så enkelt är det. Och så KUL kan det vara!

Det räcker egentligen så. Att "leka" att man skriver. Att känna att man kan läsa genom att få höra samma sagor om och om igen så att man till slut "kan" läsa dem själv genom att upprepa orden.

Men...min son har frågat efter lite mer. Ni ser ju siffrorna han efterfrågat och som jag sytt till honom. Och han frågar hur han ska skriva saker. "Hur skriver jag mus mamma?" frågade han i förrgår när vi var på IKEA och väntade på deras pappa vid utgången. De hade fått låna varsin liten penna och ett papper (som man egentligen ska skriva utlåtanden på).

Jag jobbar med pedagogik i mitt yrke. Jag kommer i kontakt med olika läromedel, men få är så USLA som de som riktar sig till de allra, allra yngsta. Faktiskt. Så otroligt opedagogiska, men tyvärr så många som lockar med både klistermärken och Disneyfigurer men som egentligen inte lär något eller lär "rätt". Oftast fokuseras det bara på delmomenten, inte på helheten...och slutresultatet (gör den här sidan fort så får du välja ett klistermärke sedan) istället för på resan och självtillfredställelsen av det man själv åstadkommit.

Fackbokhandlarna svämmar över av dem just nu.

Men...jag har hittat en som är helt OK och det är den jag tänker tipsa om idag.

DESSA!

De är från REBUS.
De bygger tillfredställande mycket på taluppfattning och helhetsbilder. Jämför. Relaterar. Många delmoment som tillsammans kan bli en hyfsad helhet.
Jag köpte dessa på Coop Forum av alla ställen och idag stötte jag även på dem på Akademibokhandeln. De rear ut dem nu inför skolstarten.
49 kronor styck.

Här ser ni sen fyraåring i full aktion som arbetar med första siffran. På de prickade linjerna har han ritat siffran "ett" och ska sedan färglägga EN sak.
(Jag måste också passa på att slå ett slag för tuschpennorna också. De bästa i världen...verkligen...och jag har testat MÅNGA tuschpennor, men inga har kunnat tvättas bort UTAN tvål eller försvunnit i bara vatten från kläder. Perfekt.
Och så är de ju så härligt charmiga med huvuden till korkar. De sätter barnen sedan fast UNDER själva pennan när de målar. Klistermärken har pennorna också i olika riddarkläder, narrkläder, konungakläder etc. Det som ligger på bordet är en liten "kuliss" som vi färglagt, en liten borg.

"Cariokis" heter de ljuvliga pennorna.

(Vad jag förstår så är de ganska nya på marknaden, men fråga efter dem i din bokhandel så kan de säkert ta hem. SUVERÄNA. Och jag lovar att min tvååring målar HÅRT med dem, men spetsen vikar sig inte en millimeter. Tjockleken lämpar sig även för små händer som precis börjat fumla lite med rätt pennfattning istället för de långa smala som är vanligast)

Han skulle även rita EN planet, EN rymdvarelse ...och så blev det visst en måne också.

Han gjorde siffran två i ett huj och ville mycket gärna fortsätta, men då satte jag stopp. Det ska inte bli tråkigt. Ingen press. Inga krav. En lek...en låtsaslek som är på allvar.